Mitt liv är skrivet i normer.

Mitt liv är skrivet i normer,
Jag ska leva så som det passar kommunen,
Jag lever utan assistans men lyssnar inte era normer,
Jag lyssnar inte på den "utmärkta" planen,
Jag går efter min egna plan mer,
Ni kan försvåra den men aldrig ta bort den.

 

Märker på mig själv..

När sommarlovet splittras med möte om boende och jag inte alls sa det jag skulle ha gjort får man mer anfall. Inte bara det man blir vimsig, jag har nu glömt medicin 2 gånger på en vecka, oj då :O
Mina tankar snurrar runt trots att jag har påminnelse så rinner det bara iväg från minnet...
Den värsta tanken är kommer jag orka ta hand om min älskade vovve när skolan börjar och jag får mindre personal hjälp.
Jag vet att man ska leva i nuet och jag har två fantasi fulla veckor framför mig.
Ändå kommer tankarna, det funkade inte innan med olika personal varför skulle det funka nu?
Jag hoppas jag får ett bra intyg av läkaren att jag inte kommer må bra i en gruppbostad för då kommer jag känna mig tryggare genast.
Imorgon ska jag och mamma iväg och kolla mina ögon kolla fall dom kan opereras så jag slipper glasögon! Det ska jag försöka tänka på nu istället.
Godnatt på er!

Vad jag än gör

Vad jag än gör ska jag ha godkänt ifrån Borås stad.
Borås stad bestämmer mitt liv. Samtidigt som dom bestämmer mitt liv ska dom spara varenda krona som det går.
Dom vet hur dom ska säga på möten så att man trots att man är förberedd så får man inte fram någon av meningarna av anteckningarna.
Borås stad drar mig ner, ni kanske tror att jämlikhet mellan kvinnor och män är mycket att förändra på. Det som behövs förändra på om jag fick välja är jämlikhet mellan "friska" och "funktionshinrade" Självklart ska vi förbättra jämlikheten mellan män och kvinnor men om man jämför hur lite vi funktionshindrade syns, hur mycket jag tycker att: jag bara kostar pengar för kommunen. Jag har börjat läsa deras nämdmöten på boras.se, det handlar om pengar. Nu kanske jag ser pigg ut men nu har jag sommarlov, inga direkt läkarbesök, ingen teater m.m.
Jag undrar verkligen hur jag kommer må i höst med ännu mindre personal och olika personer igen..
Suck!

Dexter kommer inte vara en av mina delar av mitt hjälpbehov eftersom han är sällskapshund som inte tillhör behoven, jag har förklarat att han är en assistanshund och att jag skulle behöva mer hjälp om jag inte hade honom.

Studering ska inte vara med i mina behov eftersom det är skolan som har hand om det, jag orkar bara vara i skolan på mina lektioner. Vi får sedan uppgifter hemma på komvux som jag har fått stöd med, kommunen tycker att det är skolans uppgift att hjälpa mig med. Jag har mailat skolan (specialpedagog) och frågat fall vi kan ha möte både chefen, personal och jag. Får se vad jag får för svar, dom arbetar ändå i samma hus :) 

Jag skulle haft sommarlov nu, men strax före detta mötet fick jag anfall och nu har det fortsatt... 

Jag önska bara att pengar inte alltid var allt, varför ska man spara det om man inte kan använda det. Nu vet jag att omsorg, vård m.m. är skyldiga Borås stad pengar men då kan väl en annan del av Borås ge lite pengar alla kan väl inte låna av Borås så skulle ju Sverige vara ur fattiga.

Just nu känns det bara som att jag kan bli utslängd från lägenheten till ett fängelse/gruppbostad, samtidigt som jag börjar i skolan i september Svenska 3/C får jag mindre hjälp,

Jag är orolig över att jag ska klara av att ta hand om Dexter väl, speciellt när jag börjar skolan,

Jag vet vad som är fel, rätt och hur man tar hand om sin hund. Men trötta Frida vet inte, kommer inte ihåg, kommer inte ha den energin som Dexter behöver. 

Kommunen förstår bara inte att då kommer jag att behöva massa timmar hjälp som trygghet i skolan istället.