Idag är det skola o jag vet ärligt talat all jag pallar idag...
Jag har inte gjort matteläxan som jag skulle gjort igår, det blev bara inte av, jag skulle tränat igår: det blev inte heller av. Jag kollade bara på tv o funderade alldeles för mycket! Jag antar att det kanske är bra med skola då, fundera på annat lite!
Eller vad tror ni, stannar jag hemma kommer bara tårarna av att jag inte orkar mer. Men jag har kämpat såhär långt så jag kan inte ge upp nu!
De kommer hitta bra medicin eller något annat bra. Eller ska jag sluta o hoppas så slipper jag bli besviken på tis när mamma har pratat med läkaren eller ska jag hoppas för att pigga upp mig själv och ta det negativa om det kommer på tis?
Jag vet inte längre, jag vet inte vad jag ska tro, jag vet inte vad jag ska hoppas o jag vet defensivt inte fall jag kommer leva med såhär många anfall livet ut eller fall det blir bättre...
Jag vill inte ha ep, jag vill inte vara rädd för mig själv, jag vill inte vara så rädd för mig själv att jag inte kan vara själv hemma!
You don't need
to bee weak
because you cry
you maybe only have been strong to long
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar