Ängeln!

 Det känns som så länge sedan nu kära Dexter men ändå som igår...

Jag saknar dig, jag önska att du fanns här och kunde säga till Milo på hundspråk.. Han lyssnar på andra hundar han lyssnar på mig med men när vi båda är övertrötta skulle vi behöva dig som delade på tokstollen och mig. De lugna andetagen men jag vill inte se dig sjuk igen.. Du får hjälpa oss som en osynlig ängel istället! 

Det är 3 månader sedan nu. Du finns i mitt hjärta och i mina minnen. 

Milo satte sig lugnt bredvid mig precis nu  mig kanske var det du som viskade det till honom. Om du kan så vore det snällt att viska till honom att sova bara en timma till på morgonen. 

Milo kommer lära sig det med men just nu känns han som en 3 åring!

Godnatt, du får gärna ligga i sängen inattt även om du är en osynlig liten svart skyddsängel. Kram älskar dig vart du nu än är!

Jag och Dexter