Framtiden allt från sjukpenning till lämplighettest!

Att få sjukpenning som börjar komma i maj kan ibland innebära en blandad känsla av lättnad och besvikelse. Lättnaden kommer från att ha ett visst ekonomiskt stöd, men blir besvikelsen över att vara stark när man känner att man inte når sina egna mål och förväntningar. När jag inte har nått mitt mål, kan känslor av misslyckande och frustration lätt komma. Samtidigt finns det en oro som kan skugga dessa känslor; rädslan för att Försäkringskassan inte längre ska tro på mig om jag tar steg för att förbättra komma dit jag vill. Det kan kännas som att jag balanserar mellan kämparglöd och tacksamhet, där man på ena sidan vill visa framsteg och på andra sidan är rädd för att det kan ifrågasätta ens rätt till stöd. Denna situation kan skapa en inre konflikt där man kämpar med att vara ärlig mot sig själv och andra, samtidigt som man vill skydda sin möjlighet till ekonomisk trygghet.

Vilket är rätt och vilket är fel? Alltid i nästan hela mitt liv har jag vart i mitten. Inte så bra i vanlig fotboll men för bra i para fotboll, kastar bra i rullstolsbasket, fångar bollen bra men alla rullstolar där är för två händer "vanlig skulle jag förmodligen snubbla mycket och inte hänga med i farten där heller" Vanlig dans finns i Borås men svårt med hela kroppen, rullstolens finns bara i Göteborg och så behöver jag en dansare jag är även mer fartigare än många andra där kaffe kan jag ta hemma!)

Teater, film skådespel där,

Jag spelar den jag spelar och det bästa är att man gör aldrig fel!

Jag har också hittat mina tekniker att pausa osv det svåra där är att lära mig manus med min minnes svårighet men jag klarade det i skolan i alla fall.

Nu måste jag i alla fall ha mina tankar på Milo vi tränar och tränar. Tyvärr ingen. BPH förrän april men tiden går fort! Röntgen gör vi först redan 10 februari då är Milo bara 1år och 5 dagar!

Nu ska jag sova som vanligt ^^

Nervös kommer jag vara detta halvår men jag tror det kommer gå bra.

Höftröntgen A-B alt C men då måste jag berätta vad han ska arbeta med så det inte blir tung belastning osv

Armbågar det får bara vara 0

Beteende personlighet beskrivning: Då antar jag att han inte får vara aggressiv, för rädd sedan vet jag faktiskt inte vad de kollar mer. De går ju på konstiga saker och får höra ljud och skott osv.

Om allt ser bra ut där blir det träffa assistanshund instruktör och lämplighet test.

Kanske jag har lärt honom det mesta då vi får se, han hämtar saker, öppnar dörrar och larmar.

Milo måste dock öva på att vara stilla han klarade faktiskt att fika en hel timma här om dagen. Nej nu får jag som sagt gå och lägga mig godnatt på er!

Nytt år, SKK betald, röntgen och massa prov!

2024 var ett tufft år men också underbar. Dexter finns i mina tankar det har vart mycket sorg men det var hans tid och Milo får mig att bli: Galen, orolig, lugn, glad, nervös! (Han har nog varit mer hos veterinären än Dexter i hela hans liv!) Ätit paddor pinnar osv...

Just nu lyssnar jag på en barnlåt med lugna låtar som får Milo att somna tro det ler ej det funkar! Från blinka lilla stjärna till babblarna.. Kommer kunna låtarna flytande snart! 

Jag har betalat SKK för bedömna Milos röntgen pirrigt. Imorgon får jag ta och boka röntgen tidigast 5e februari då Milo är 1år och förhoppningsvis redo för arbetslivet! 

Nu har jag kommit in i träning igen så skönt. Anfall och mycket medicin igår men tro det ler ej jag körde på idag precis som förut så nu är jag lite mig själv igen känner tyvärr att många muskler har försvunnit men det är ju inte konstigt. 

Nu somnar jag med snart efter den här dagen imorgon är det en ny, godnatt på er!

Jag och Dexter på gym för en hel del år sedan 💕. 

Gott nytt år!

 Nu är det snart ett nytt år. Detta året 2024 har verkligen varit blandat med oro, sorg, glädje och saknad. Dexter satt vid mig på nyårsafton till nyårsdagen och spelade Bingolotto till nyårsdagen i tysta sköna hotellet vid flygplatsen vi var inte påväg någonstans det är bara förbud mot fyrverkerier. Dexter var inte rädd för fyrverkerier det är jag som epileptiker som får anfall av plötsliga ljud som får många anfall varje nyårsafton förutom förra året Därför gör vi samma sak igen men med Milo.

Jag fick gå många gånger till veterinären men fina Dexter. Jag sa: 

- Om det är dags för Dexter att somna in så vill jag att ni säger det! För min hund ska må bra och inte leva för min skull. 

Jag fick bara konstig blick av just av just den veterinären. Vi fick åka dit om och om igen men den gången då han inte ville gå mer sa både jag och pappa att han mår inte bra. Dexter fick en fin filt, ljus och lugnande spruta strax efter det en till osv. Mina tårar rann men min pappa fanns där och den sjuksköterskan sa att det var ett bra val och just de dagen hade vi även fått svar han hade bara blivit sämre och sämre. 

Bara en mån månad efter det kom Milo crazy puppy. Från lugna Ferdinand Dexter till crazy Milo! Han fick mig att tänka på annat trots att jag fortfarande saknar Dexter och kommer alltid att göra. Snart har det fått nio månader samtidigt som Milo snart är 12 månader och kan röntgas och göra BPH test för att göra riktig utbildning "fast jag har lärt honom det mesta" ^^

Jag har träffat kompisar, Milo och jag har träffat kompisar fått nya assistenter. 

Mitt lilla hus är så gott som färdig byggt på utsidan men insidan tar vi när min tonåring är mindre galen.

Denna nyår får Milo följa med på hotell och vinna på bingolotto så vi kan köpa en bil och köra med mina hjälpmedel, hund och assistenter!

Gott nytt år!

Engergi

 Det är inte lätt att komma ihåg hur Dexter var när han var valp. Det jag kom ihåg var åt strumpor, barn mössor osv.. men han han var även en Ferdinand. Visst han hade sina busiga saker för sig men nu har jag en super busig valp som busar med allt möjligt ska ni veta. Jag älskar Milo, jag skulle aldrig byta ut han, det är dock bara att hålla tummarna att han blir godkänd. Jag hoppas att jag inte har gjort något fel, tagit för snabba beslut. Dexter kastrerade jag vid 11 månaders ålder Milo redan vid 9 månader. Står så olika på olika sidor den ena så är det bra 6 månader (för tidigt för mig) den andra ska hunden vara 2 år (för sent för mig) men gjort är gjort och han brukar ligga som en groda så höfterna ser nog bra ut i alla fall. En riktig buse är han som sagt för lite promenad river han mitt lilla hus och vid promenad labbe ryck han tror nog tyvärr även att människor är hundar ibland.. Det är nog även svårt att se att Milo är en valp när han är så stor. 

Som jag skrev igår så har jag överansträngt vänsterhand "troligtvis" Vet inte hur jag ska få bort det när jag har en försvagar höger hand... Kanske får bli vårdcentral ändå suck!

Ja jag måste öva på att inte vara rädd att jag har gjort fel med saker och ting om jag har det så går det oftast inte att göra någonting åt! 

Jag måste nog allmänt sluta tänka så mycket det är inte bra! Ofta gör man det när man är hjärntrött har jag för mig i alla fall.

Puh nu ska jag sova... 

Godnatt på er hoppas ni tänker mindre än mig haha!

Ferdinand Dexter

Mitt fängelse har blivit en fotboja som kan bli en frihet

Service boende i både Borås och Göteborg var som 2 olika slags fängelsen fast med andra namn. Jag har sett på uppdrag granskning att det är inte bara jag som har den känslan. 

Som många av er vet så har jag fått assistans och oj så mycket mer frihet men en sak fattas det är att ha mitt egna fordon. Trots att jag kan låna mina föräldrars, syskons osv bilar så skulle jag kunna bli ännu friare. 

Mitt mål i mitt liv som jag många gånger sagt krävs att man har en egen motor. 

Det är svårt med bensin betalning samt försäkring när man åker i andras bilar och få med hjälpmedel såklart. Därför gjorde jag den här insamlingen: https://gofund.me/682c06aa

Jag sparar så gott jag kan men oftast blir det låna av familj/föräldrar jag vet inte 

vad jag skulle göra utan de.

Nu nästa år kommer även ansökan om sjukersättning/ känner mig som en pensionär.

Nu hoppas jag på att jag kan bli skådespelare när Milo kommer in i sitt jobb/ om han gör det. 

Han ligger som en groda så höfterna är det nog än så länge inget fel på men full 

av energi har han minsann! 

Själv har jag ont i handen svårt att köra permobil och äta gick faktiskt 

bra att skriva tror att det är ansträngning.

Både kört permobil och gått teckenspråk kurs. 

Det blir i alla fall spännande om Milo kan jobba och jag har assistans då kör vi! 

Hoppas verken går över snart jag som äntligen

fått ny permobil och Milo orkar röra på sig.. Ja ja det går över någon gång i alla fall!

Min valp/unghund larmar på Ep!

 Jag kan inte kalla han för epilepsihund än tkr inte jag i iallafall. För mig ska man utbilda hunden inom SBK "eller liknande". I alla fall Jag vill inte inse att jag är på väg att få anfall men så såg jag Milo hålla en leksak och kolla på mig noggrant. Det kroppsspråket på en labbe det visste jag sa: Gå och sätt dig ner! Jag satte mig men han var inte nöjd det var som att han väntade på att någon skulle komma. Trots att jag hade anfall kunde jag ringa mamma och säga Milo vill att du ska komma! 

Mamma kom och Milo visade vägen till mig! 

Jag begär inte Milo att kunna detta än vi tränar skojs skull och har det som våran fritid det är viktigt ha ungdoms träningen som nr 1.

Nu har Milo lärt sig den knasiga doften som kommer på matte som betyder att matte behöver hjälp.

Jag får sådan påminnelse av Dexter samtidigt som jag får ögon på min andra hjälte som har börjat förstå varför jag luktar konstigt ibland och vad som behövs göras. 

Nu är det bara tonårs trots och mycket fika övningar. 

Men jag har en sådan fantastisk labrador som känner av mina epilepsi anfall och larmar.

Behöver nästan bara göra lämplighettest osv sedan klar ^^

Älskar dig så Milo! 

 

Självförstrondet..

 Milo min Milo..

Som sagt är Milo i tonåren men jag hoppas att det inte är något jag bara "skyller" på.  Han är en riktig buse men också duktig på många saker. 

* Han kan sitt kvar (några sekunder kanske halv minut) 

* Han kan ligg, 

* Han kan hämta, 

* Han kan target (vilket är att ta nosen på handen för att få han dit jag vill),

*Han kan klicker ( en klick betyder bra som är = godis) 

* Han kan spela död,

* Han kan snurra, 

* Han kan leta och hämta saker i skogen,

* Han kan leta efter människor i skogen,

* Duktig på att vara i stan trots folk.

Nu när jag skriver upp allt (säkert glömt något) så ser jag ändå att han kan mycket. Då måste jag ha gjort mycket på de här 8 månaderna. Jag blir bara orolig när han gör bus trots att han är tonåring.

* Ignorerar namnet Milo,

* Svårt att somna när han är trött, busar istället.

 *   Snor kaffe, fika och andra både drickande och ätbara saker. (aldrig gett han mat vid bordet men han har varit snabb)

* Glömmer numera av att han har koppel på sig trots att jag har vart noggrann att man inte får dra.

Som jag skrev innan antar jag att det är tonår trots och att han försöker se vad som är möjligt och inte möjligt att göra. Jag hoppas bara att jag gör rätt. Nästa vecka ska jag se till att åka till hjälpande tassar med assistent då kan jag prata och visa Milo och vi kan se fall han är en normal buse eller en super duper buse!

Jag blir lite ledsen att jag inte kommer ihåg Dexter år 2013. Det var länge sedan och jag var även väldigt sjuk efter hjärninflammationen nr 2. Jag kommer bara ihåg saker efter bilder jag har sett. Så jag har inget att jämföra med. Jag ska nog se till att vi klarar det här tillsammans och jag kan skryta om att vi klarade det här sedan. Men nu behövs en god natt sömn! 

Nu ska jag sova, imorgon är det en ny dag!

Dexter med mig vid sjukhus hjärninflammation år 2013

Efter hjärninflammation år 2013

Milo valp 2024

Milo valp år 2024

Tassar år 2024