Önska fler kunde acceptera det de inte ser.

 Jag har inte svårt med min cp-skada den gör att jag är den jag är. Jag hade nog aldrig kämpat som jag gör utan den. Min epilepsi har jag bara vart tacksam för nu för att det är den som gör att jag får personlig assistans annars är den skit speciellt när den är komplicerad som den är. Hjärntrötthet och PTSD ev CPTSD önskar jag fler förstod då skulle fler vara till stöd det hade räckt med intresserade men det blir svårt att förklara vad som har gjort en bättre och sämre samtidigt som personer kanske ändå har förstått lite men man vet inte hur mycket. 

Om du känner någon med PTSD istället för att förklara tipsar jag om att lyssna varje PTSD  varje epilepsi m.m. är olika fast inte alltid synliga.

Jag kämpar och jag har gått framåt så otroligt mycket lite psykolog mycket mig själv. Jag önska bara att fler kunde förstå att de inte vet ler förstår allt vilket finns böcker, föreläsningar. Jag accepterar att jag inte kan, förstår allt om funktionvariationer jag inte har men då frågar jag först frågar man om det är okej förstås. 

Nu ska jag gå in på IKEA och kolla efter en hylla som jag behöver fall pengarna räcker det märker vi. 

Trots branta hinder

Så kommer man upp

På något sätt!

Vart så rädd att gamla jag försvann...

 Efter gymmet idag gjorde jag stretching och jag tänkte mycket efter komplimangen jag fick efter en man att jag kämpande bra och han såg väldigt glad ut. När jag började gymma fick jag ofta sådana komplimanger men jag trodde efter allt som har hänt och jag flytta hem att den Frida är borta. Fick lite hopp först när min nya granne sa att jag var glad och positiv. Dessutom har jag vågat kämpa mot min PTSD.

Jag har även börjat kämpa för en planering inför hösten den kanske inte är så stor men ni ska allt få se.

Men varför har jag det så svårt att se att jag fortfarande är kvar, min kämpar glöd är fortfarande här!

Jag hoppas jag träffar fler trevliga personer som gör dagen så mycket bättre och får en själv att se jag är fortfarande här trots att vissa har gjort mitt liv lite tuffare men min backe har alltid vart lite brant det går även göra den plattare. 

Jag och Milo ska fortsätta att träna och vi kommer att klara det här! 

Bloggat i 15 år!

 Nu kom jag in här igen,

Vet inte hur jag ska lösa mitt lilla mysterium, jag har fixat allt som gör att jag kommer in på denna gmail men kommer inte in på något annat ställe än detta.  Denna blogg är 15 år i november!

Så jag vill gärna ha kvar den när denna dator säger hejdå.. 

Om 6 dagar blir det en flytt, ett steg framåt i livet igen.  Jag har Personlig assistans dynet runt på grund av epilepsi bland annat och det har gjort mig så mycket friare. Jag har dock märkt att man kan ha olika syn på assistans och jag vet inte hur man ska ta det alltid. 

På tal om annat så har jag ändå vart med om en del saker dessa år. Till exempel blivit fadder, ett av mina syskon barn har tagit studenten, ett till gör det om några dagar och jag är mycket stolt. Alla mina syskonbarn är jag här för det hoppas jag de vet. 

Har även troligtvis FND alt muskelspänningar vilket gör att jag behöver lära mig att se vad som är epilepsi, Functional Neurological Disorder eller muskelspänningar vem vet kanske både och lära mig när jag inte ska ta bucculam i alla fall. Man kan egentligen få hjälp att hantera det men vården har fullt upp nu för tiden och eftersom jag är så speciell och de inte 100% vet antar jag att jag bara får försöka med det de har sagt.

Tränings dag!

 Igår var det tränings dag för mig och hund. Som tur var har jag en förstående instruktör som får stå ut med min hjärntrötthet och assistent som får komma ihåg det mesta. Det är också kul att man har en vän som instruktör. 

Även om man är hund kunnig så behöver man instruktör som hjälper en och se de små misstagen som gör stor skillnad som är svår att se under stunden. 

Denna gången låter jag utbildningen ta sin tid. Milo kan larma, han kan hämta saker och öppna dörrar men man måste lära de viktiga saker som att inte äta upp saker vid bord, inte ta roliga saker och det roligaste att inte göra någonting. 

Våren och sommaren är lättast att träna på så det kommer nog bli en bra student i början av hösten. 

Åre

 En resa blev det allt, dit vägen var det snö så det tog längre tid men hemvägen var det mysigt väder. Hela veckan hade vi fint väder och jag åkte i blå backar och röda backar. Kom upp till högsta toppen i Åre 1446 m tror jag att det var. Väldigt spännande i alla fall. Jag åkte allt från ankarlift, sittlift till gondol med lilla biskin och skidskolan. I maj ska jag absolut söka pengar till nästa Åre skidtider. Man måste vara i god tid med de fins fonderna som finns. Tipsa gärna om ni vet några bra till resor jag vet en som öppnar i maj som sagt. 

Jag har självklart ramlat, vad gör man i fjällen om man inte har ramlat? 

Åkt biski, snöscoter typ det får man ju inte missa, vart bakis, solat och visat Milo fjällen! 

Många säkert redan sett men här har ni lite att se:

Har ni några tips till fonder för någon som är över 30, cp-skada, epilepsi skriv gärna!

Jag drar till fjällen!

 Jätte snart blir det fjällen och denna gången kanske det inte blir super blå vänster sida efteråt för denna gången blir det bitski!

Alltid åkt snowblades och det har vart lättare än vanliga men många vurpor. Nu kommer jag förmodligen inte kunna styra själv men jag kommer kunna åka massa backar i alla fall röda hoppas jag! 

Om jag tycker detta är så kul som jag tror blir det ansökning till fondpengar igen för oj vad värt det blir att få komma iväg på sådana här saker. Nu när det närmar sig längtar jag verkligen resan kommer vara 12 timmar plus stopp Åre är en bit bort men det är så värt jag längtar att äntligen komma till en plats jag är en av de det var inte igår. 

Efter detta kommer jag skicka tack kort till fonden och hoppas att de ser hur tacksam jag är för det de gör!

Nu kommer ni nog få vänta en vecka om jag inte bloggar under resan. Då kommer massa kort från fina Åre och totalskidskolan som har lärt mig att åka skidor förut. Nu provar jag på på nytt när man har en vuxen kropp som är svårare att ta upp efter alla vurpor. 

Botox time..

 Mina muskler spänner sig igen. 

Käken, benen, tummen och armen så nej jag gör det inte för utseendet jag har haft det som medicinskt ända sedan jag var jätte liten. 

Moderaterna och höger styr nu tyvärr så jag får "bara" varje halv år och det mesta går ut på mig efter 3 månader. 

Idag ska jag i alla fall fixa så jag träffar en fysterapeut som kan kolla så det hjälper och inte bara kostar. Förståeligt på ett sett men jobbigt på ett sett och hålla på och åka till alla möjliga folk hela tiden. 

Man får vara glad att man bor i EU jag brukar säga Sverige men börjar tyvärr tvivla i alla fall när det gäller vården. Jag är i alla fall super glad att jag har personlig assistans nu men dock livrädd att bli anfallsfri för det måste jag ju ha för att ha assistans det där är ju lite konstigt att känna så. 

Nu får jag göra mer låtar, nej jag skulle ju boka rehab det får jag fixa nu så jag inte glömmer ha en fin dag!

Fina Dexter,

Alltid med oss i hjärtart!