Jag har börjat att vara öppen med vad jag har vart med om..
Här är en kort variation:
Nyårsafton 2020-2021:
Jag fick ett fokalt "medvetet" epilepsi anfall vikarien på service boendet satte sig ovanligt nära mig det fanns inget mellanrum alls mellan våra ben. Jag tänkte att det var på grund av att jag satt lite för nära kanten så det blev trångt. Min känsla blev helt stel när han började att stryka sin hand på mitt ben fram och tillbaka om och om igen. Jag kunde inte längre prata, jag visste inte längre om det var anfall eller rädsla. Tillslut kunde jag säga till vikarien att ge mig akutmedicin för då skulle jag troligt vis klara mig resten av nyårsafton utan anfall. Han gav mig medicin
- Du är torr på ditt ögonbryn. Sa han sedan med ett annorlunda tornläge än vanligt. Sedan tog han tummen sakta på mitt ögonbryn men också ganska hårt. Jag backade bort mitt huvud fort och sa att han kunde gå nu. Han fick sparken men det var på grund av tur i oturen att han hade gjort mer fel på jobbet.
Efter det fick jag gå till psykolog även träna på se filmer som kunde påminna mig om situationen. När allt började gå bättre så märkte jag att mardrömmen inte var över...
Det gick bra ändå tills ännu en man kom och kunde inte låta bli att ta på mig. Han tog mig på bena jag blev så stel kom ingenstans. Jag satt nämligen i soffan. Det blev värre när han tog ansiktet nära mitt han satt på knäna och sa:
- vad sa du?
Jag sa inget på en stund för jag var helt stel men tillslut fick jag ut:
- Det var inget.
Jag berättade för de ordinarie och de sa att han skulle få en förklaring att så gör man inte. Jag gav han en ny chans han var ju ändå bara en vikarie "sa de".
Nästa gång fick jag ett anfall och han skulle endast hålla mig i höger hand. Han höll i handen men klappade mig även på ryggen. Jag blev så stel men kunde också flytta mig ända till soffkanten men längre kom jag inte. Han klappade mig då på huvudet. Jag blev så rädd att anfallet aldrig gick över förrän ambulansen och en stödpedagog kom.
När jag hade smsat chefen om vad som hänt trodde jag att han med skulle försvinna. Det gjorde han inte han fick vara kvar.
De lovade en dag att han inte skulle jobba natt men det var också en lögn. Den natten åkte jag till mina föräldrar trots att jag skulle till skolan dagen efter. Jag åkte 3 timmar innan jag började vilket gjorde att jag fick gå upp klockan 5 på morgonen. De bodde inte i Göteborg.
Efter att jag hade ringt min LSS handläggare och mailat enhetschefens chef fick jag ett möte med chefen över service bostaden som jag bodde i. Det jag märkte var att hon som var chef då trodde att det var jag som hade svårt med kroppskontakt. Det finns funktionsvariationer som gör att man kan ha svårt med det men inte mina. Jag sa tydligt att jag går i teaterskola där vi använder kroppskontakt och det har jag inget svårt med.
Jag anmälde båda två männen den ena blev anmäld för sexuella trakasserier och den andra sexuellt ofredande. Jag hade för lite bevis på båda två. Jag har dock osynliga ärr. Jag misstänker PTSD som psykologen inte har kunnat kolla eftersom han inte har hört vad jag har sagt pga min cp-skada. Sanningen är att jag var rädd att vara ensam med en man i ett rum.
Jag vet inte om jag har PTSD eller om jag "bara" har fått vara med om trauma.
I vilket fall så vet jag nu att jag har haft rätt hela tiden de gjorde fel och mina känslor var rätt!
När jag läste upp polisanmälan fick jag även hjälp att förstå att den senaste mannen i Gbg var en känd gärningsperson. En LSS bostad har alltså anställt en känd gärningsperson haft kvar han efter en avvikelse plus polisanmälan av så kallad brukare som jag var..
Nu har jag så gott som bara tjejer/kvinnor anställda eftersom jag äntligen har assistans igen. Jag vill aldrig bli epilepsi/anfalls fri pga då blir jag av med min assistans och jag kommer aldrig våga bo på service bostad där jag inte får tillräckligt med hjälp och jag bestämmer inte över vem som jobbar med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar