Jag önska att det var lätt att förstå ep, men till o med inte jag förstår mig på ep ibland o jag har haft det minst 7 år.
Jag önska att jag kunde förklara, jag önska att läkarna kunde förklara men jag tror inte att någon förstår sig på ep.
Men det gör livet en hel del jobbigare, det är inte bara att vänta på att handen slutar vinka, det är inte bara o ta medicin.
Man blir trött av både anfall o medicin.
Just nu får jag anfall varje dag.
Då blir det inte lätt att komma ihåg allt, alla ord eller orka förklara ep som jag inte förstår mig på själv ibland.
Jag skriver inte detta för att ni ska tycka synd om mig eller inte våga prata om ep med mig.
Jag tycker att det kan vara intressant att prata om ep o väldigt bra o prata om det jag kan.
Bara att folk ska förstå att ep är en utav dem märkligaste grejer som kan hända med hjärnan!
Du får aldrig vara själv, någon ska alltid ha koll på vad du gör, frågar dig om det hände något om dem tappar något. På ett sätt känner du dig fångad ibland.
Men jag kämpar alltid sägs det att jag är negativ men jag är inte negativ. Jag bara funderar på vad som är rimligt o det som är mindre rimligt. Ep, funtionshinder gör mycket i livet men om man har tålamod fixar man det man vill fixa.
Jag har faktiskt inte bara jobbiga saker i mitt liv för i så fall skulle jag nog inte leva!
Jag har underbara familj, hjälpande tassar, underbaraste Dexter!
I Jan ska jag sätta på min VNS då blir det bye bye anfall har jag bestämt!
