Utan honom vet jag inte fall jag hade kunnat flytta hemifrån en andra gång utan honom efter allt som har hänt och min PTSD.
Även om jag visste på grund av min farmor och farfars hundar att alla hundar är sina egna individer så lärde jag mig det ännu mer när jag började ta hand om Milo.
Milo larmar före epilepsi anfall kommer, öppnar dörrar, hämtar saker jag tappar och han visar att det är jag och han mot världen!
Han var den knasigaste valpen jag har vart med om. Jag kommer nog klara av vilka valp som helst nu inga problem! Men så värt det vi hör ihop helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar