Jag hade vissa dagar jag grät efter skolan, jag tänkte det här kommer aldrig gå jag fattar ingenting, hjärnan gör bara som den vill.
Jag blev så trött efter skolan så det blev inget mer den dagen.
Efter vissa prov kände nä det kommer bli -F alltså IG minus!
Men så
Kämpade jag ändå ett prov fick jag omprov på men efter omprovet fick jag E.
Alla andra prov fick jag E något var -E men det syns inte på mina betyg.
Jag fick hemtenta på vissa delar eftersom det blir lättare för mig, mycket plus till Gunnar/läraren!
Där fick jag +E.
Politik hem uppgift som alla fick, fick jag C/VG på!
Även om det kändes hopplöst ibland så klarade jag det ändå.
Min lärare sa att han skulle gett mig A om han skulle gett betyg efter hur mycket jag kämpade i skolan men så var han ju tvungen och gå efter reglerna hihi ^^.
Jag är super glad med ett E, jag är godkänd!
Gå i skolan med dysnomi, hjärntrötthet, ångest och epilepsi är det svåraste jag har gjort någonsin.
Dysnomin ger mig svårt att komma ihåg allt, jag blandar ihop ord. Klasskompisar frågar något jag fattar, läraren förklarar, sedan är jag vilse vart vi var. Jag ska ställa en fråga men vilka ord ska jag använda?
Hjärnan blir trött efter en halv timma och det är en timma kvar.
Vissa dagar är jag "bagis" efter all akut medicin på grund av anfall på natten, vissa dagar har jag till och med fått hoppa över skolan för mina anfall. Då får jag ångest, vad missar jag? Nu kommer jag inte kunna allt till provet, jag kommer inte klara samhällkunskapen!!!!
Jag tror inte att någon kommer förstå hur en skoldag är för mig. Men kanske ha ett hum, jag hoppas det i alla fall.
Jag är i alla fall värsta grymma tjejen, som har klarat samhällkunskap 1b på ett halv år!
