Ångest tillbaks...

Inte bara för skolan. I skolan brukar jag vara lugnare och tänka på annat än den eviga vardagen som alltid finns där. Fullt med press och måsten. Måsten som de kallar för egna val men dom aldrig blir eget val när man har sina behov. Press på mig när det blir mitt uppdrag att nya arbetare ska förstå mitt 27 åriga liv på 2 besök. De sa att de har haft samma personal i massa år på mina 2 år har det vart cirka 5 nya personaler ordinarie då. Sommaren har vi nya varje gång och beredskapen är kaos. 

Det viktigaste är att jag satsar på det jag vill. Fortsätter mot mina mål.

Plus djupa andetag!

Livet kanske är tufft men vinna ska jag!

Nej, nej och nej!

Jag ska acceptera så mycket!

Jag ska godkänna så mycket!

Jag ska stå ut med så mycket!

Jag anpassar mig efter vad de säger...

Jag anpassar mig efter tider! 

Jag anpassar mig efter deras val av vikarier och anställda.

De kan inte se verkligheten. 

De vill inte se verkligheten..

Vissa av de lyssnar och ser bättre än andra men gör ingenting åt det. Eller så kan de inte för det är någon högre upp som bestämmer. De högre upp har mer med ekonomin, ju högre upp vi klättrar desto mer betyder ekonomin än människorna. Ibland lovar de människorna för mycket vilket bara ger svek och opålitlighet.

Just nu är jag ganska långt ner i bestämmandet i mitt egna liv. 

Där jag känner att jag bestämmer är i min studie och mitt skådespel. Jag får vara mig fast ändå någon annan. Glömma all stöd jag är beroende av, bara leva nuet och inte planera för andras skull.

Det var mina tankar just nu. Nu ska jag sova godnatt!

Varför särbehandlas vi?

Hela Sverige har tagit bort munskydd och visir. (Några frivilliga har det men väldigt få

)

Puben är som vanligt,  cafét,  restaurangerna, affärerna, skolan ja så gott som allt förutom vård och omsorg. Det vill säga sjukhus och service bostäder. Jag behöver inget men mina stödassistenter och stödpedagoger behöver när de jobbar med mig och de andra hyresgästerna. Nu behöver de inte längre när de är på basen utan ja brukare som vi kallas för.. Jag är vaccinerad jag tror att alla som jobbar här är det. Ändå ska de fortfarande gömma sina humör, halva ansiktet och få mig att känna mig sjuk när jag kommer hem. Jag har mailat politiker och skrivit att det blir en särbehandling när de gör olika regler. I skolan är covid inte över men hanterbart hemma är munskydd, visir ett måste som om varenda hyresgäst har covid. Svar på mitt mail som förklarade att det var fel att ha det så fick jag bara en förklaring om att det är så... ungefär...

Så trött blir jag.  Politikerna har inga munskydd aha just det de är inte inom vård och omsorg!

God natt!