Mitt tålamod sprack!

Jag försöker vara positiv.

Jag försöker ignorera när jag blir fel bemött.

Jag försöker se det som jag har gjort bra!

Alltid går det inte. Mitt långa tålamod sprack igår.

Jag stor handla med mamma efter recept jag hade kikat på trots min hjärntrötthet. Det min stöd säger när hen kollar i mitt kylskåp är att jag inte har så mycket. Jag blev så arg att jag till och med visade hur arg jag var. Det hen fick göra var lägga in saker i skåpet som han först var påväg att lägga i kylen. När jag sa till fick jag förklaringar varför hen skulle göra det. Hen lyssnade ändå på mig fast nästa liknande grej gjorde hen exakt samma sak med jag fick säga till ungefär fyra gånger om samma sak. Det slutade med att hen fick gå ut med Dexter sedan sticka. Jag gjorde en irich Coffee själv möblerade om hela min lägenhet med högsta volym med musik (aktade förstås Dexters öron)

Jag skrev till min mamma om händelsen för jag var så arg och så trött. Jag hade äntligen gjort som de har velat köpt mat efter recept och stödet säger att jag inte har någon mat. 

Jag har vart med om så mycket efter jag blev av med assistans. Så mycket så att det har påverkat mitt liv och framtid. 

Andra som bor här har intellektuella funktionsvariatoner vilket är därför det blir kränkningar på mig varje dag. Från minst någon av de 4a stöden som kommer.

Vilket dock verkligen inte är en bortförklaringar. 

En bra sak hände igår och det var att jag fick träffa en vän jag inte har träffat på jätte länge! Vi tog en fika och jag fick prata ut mig det var så skönt. I helgen var jag även med fina familjen underbart!

särbehandling...

Jag vet inte om jag ska säga särbehandling, diskriminering eller bara alla liknande ord jag kan komma på.

Jag har vart med om väldigt mycket på LSS boende och liknande ställen. Jag har vant mig vid att bli behandlad som att jag inte förstår som alla andra i min ålder gör. Det har jag vart med om så länge jag minns. 

Det jag känner är att jag inte bestämmer vem som får komma in till mig. De säger att jag gör det men om jag säger nej får jag ingen hjälp vilket gör att en vanlig vardag inte funkar. 

Nu ska en praktikant komma. Det funkar inte med min hjärntrötthet. De frågade inte om hen var välkommen till mig det ända de sa var att en praktikant kommer. 

Jag kunde inte säga ja eller nej. 

Min makt över mitt liv försvinner, där jag bor känns inte som mitt. 

Jag ska vinna över detta men det kommer ta tid och just nu känns det som jag är stressad pga jag följer LSS bostadens schema. 

Jag vill bara följa mina mål och drömmar inte några andras lagar och scheman. 

Deras scheman lyssnar inte på hur jag mår, biverkningarna efter deras fel, jag har ens inte fått den nya chefens nummer.. 

Det jag vill komma fram till är att när personalen såg på mig att jag kände mig obekväm med praktikant, tryckte hen ner mig och sa att det gick ju bra med den förra.

Nej, det gav mig hjärntrötthet. Ja hen fick följa med mig på träning men det var pga att ordinarie brukar inte kunna eftersom jag inte kan planera pga min hjärntrötthet. Det var även före en hel del saker som har hänt i sommar vilket har gett mig mindre tillit och sagt att bara de jag känner får komma. 

De verkar ta det på stort allvar eller inte.. Nu säger de att praktikanterna inte ska vara själva men den senaste kom själv i slutet då jag trodde att hen hade börjat sommar jobba eftersom de sa att de inte skulle vara själva i min lägenhet. Träningen frågade jag själv men när hen kom till min lägenhet och jag förstod att det var under praktiken blev jag inte glad på de andra eftersom jag behövde förklara mycket vilket jag inte orkar.

Den här gången vet jag inte hur jag ska göra. Jag orkar inte ha en praktikant hos mig. Det är så mycket i min hjärna just nu speciellt att klara av alla som jobbar här. Några är bra medan vissa kunde lika gärna "jag vet inte vad". Jag har även studier att tänka på...

Jag vet jag borde sova men jag har funderat på ringa psykolog flera dagar och nu är det fredag så imorgon är hen nog ledig. B.la för sömntabletter eftersom mina tankar och hjärtklappningar kommer när jag lägger mig. 

Ska försöka sova nu godnatt på er!

Imorgon en ny dag... 

Hej kära politiker!

Jag är så trött på hur vardagen funkar. Eller hur ni tror att vardagen funkar för många av oss med funktionsvariatoner... 

Jag hade svårt när jag gick i folkhögskola då min stöd hade svårt med tid på morgonen. 

Nu när jag går på kvällskurs på högskolan hinner jag inte äta upp min Kvällsmat på grund av att min stöd har svårt med tid på kvällarna. 

För att få tid med stöd måste jag vara hemma 24/7 men då mår jag psykiskt dåligt. Gör jag något så mår jag inte bra pga jag inte får tillräckligt med stöd. 

Ni politiker har inte pratat någonting om LSS (lagen om stöd och service) som just nu behöver hjälp av er politiker. Det ni flesta vill göra är att ta bort skatt. Utan skatt kommer inte LSS funka. 

Jag behöver personlig assistans. Där jag bor nu blir även jag påverkad om personalen är för få, stressade, inte jobbar bra ihop, har för lite kunskap m.m. 

Idag sa personalen att jag skulle ta näringsdryck istället eftersom jag inte hann äta färdigt. Hen gav mig dock inget, hjälpte mig inte med någon mer kvällsrutin. 

Jag har redan röstat trots att jag inte hört om LSS. Jag har även bestämt mig för att visa hur verkligheten ser ut på ett eller annat sätt. 

Jag vet inte fall jag ska skratta eller gråta när alla som behöver stöd ska leva som Skalaman 🐢, 

Jag ska alltid kämpa, jag ska aldrig ge upp!

Förhoppningsvis vill ni samarbeta...