Imorgon har jag haft min lilla Milo i 2 veckor och han växer och växer. Lär sig nya saker varje dag jag har lärt han sitt, ligg, stanna, lite koppel träning, stads träning medan jag var hos läkare, nosat lite i skogen, valpkurs ja en hel del men självklar har vi lekt sovit också. Går upp ungefär klockan 06 ut och kissar sätter på kaffe och leker. Bitmärken på vänsterhand då min högra inte kan ta bort min lilla piraya från vänsterhand. Jag får mer epilepsianfall just nu såklart eftersom att ta hand om en valp tar mycket kraft. Min läkare tror dock inte på att jag får epilepsi anfall utan bara spasmer men det kan vi diskutera på en hel bok. Kortfattat så tror jag att jag känner min kropp och hjärna bäst och vet när jag får vad...
Jag saknar fortfarande Dexter massor men Milo hjälper mig att ta trappstegen vidare.
Som sagt min hjärna är ganska slut men tack och lov så har jag personlig assistans utan det hade jag nog inte kunnat ha valp. Jag har svårt att få akut mediciner men det får lösa sig. Medans läkaren säger en sak så säger Milo redan något annat.
Det jag försöker tänka är att tro på mig själv mer än en läkare som läser i en dator om mig och sedan bestämmer mina fel.
Nu ska jag försöka hålla mig vaken så jag kan ta ut min lilla buse så sent som möjligt och sedan som sagt gissar jag att kaffebryggaren är på kl 06 imorgon och mycket möjligt en liten dörr öppning inatt. Det är inte dåligt att ha en rumsren 11 veckors labbe :) jag = stolt!
