En vilja och en realism

 Jag har alltid gått efter min vilja och tänkt att det löser sig på något sätt. 

Kanske är det enklare för mig att satsa på författare, konst och andra saker som många vill i sitt liv.  Just nu försöker jag lära min valp vad som är rätt och fel det vill säga när man får beröm och inte beröm. Denna kväll slutade med att han inte fick ligga i sängen för det går inte just nu så jag fick helt enkelt ta bort den lilla rampen vare sig han vill eller inte. 

Det värsta som har ändrat mitt liv är min hjärntrötthet. Den är osynlig, svår att förstå, hindrar mig från att göra saker som jag vill göra, det känns som jag inte hinner med mycket och tiden går fort samtidigt som andra har hunnit med jätte mycket på bara ett år. 

Jag hoppas att jag någon gång förstår hur mycket min vilja orkar kämpa trots att den är väldigt stark så finns det en realism. 

Jag är så trött just nu.. Jag har pratat med arbetsterapeut, läkare, vart med Milo och tagit akutmedicin kanske ångrar jag mitt skrivande imorgon förmodligen glömt vad jag har skrivit haha! that is the true story of my Life xD

Så bäst att säga godnatt! 

Vill jag redan bli pensinär?

 Snart är jag sjukpensionär jo tro mig i maj händer det om allt blir godkänt.. Många kanske hade ropat halleluja men det gör inte jag. Jag ser att mina möjligheter försvinner att bli något, jag sa till en läkare när jag var 20 ett absolut nej till praktik när jag blir 30 år utan jag ska bli stand up komiker. Det hållet har gått både bra och dåligt.. Jag är utbildad skådespelare kanske inte kandidat hållet men ändå. Jag har även vart med i statist roller, teater m.m. 

Jag har faktiskt sökt till komvux igen tro det eller ej men till matematik 2a alltså Matematik B tror jag för att kunna söka till högskola framåt. För första gången har jag beslut ångest över vad jag vill göra med mitt liv. Självklart säger jag inte nej till skådespel jobb men ju mer jag tittar så ska man antingen vara frisk eller ha funktionvariation det visste jag redan innan. Nu när jag tittar ännu närmre så ska man också ha som jag säkert ha sagt tidigare en "modernt" funktionsvarition. Jag ville börja visa att vi inte behöver visa upp våra funktionsvariationer bara visa att det är vanligt i vardagen. Istället har det blivit lite att när jag har spelar vanliga roller har det varit tanter jag har spelat (kanske jag tänker för mkt men skolios=tant rygg) , men spelade barn en gång faktiskt  men i statist roller har jag alltid blivit små tvingad att ha med assistans bredvid mig vid inspelning eftersom de har haft behov av fler statister. Trots att  jag har sagt nej så har de dragit med assistenterna så även där har de vart bredvid mig. I en utav filmerna är en assistent med som nu är sparkad, han syns mer än mig och jag ser hans leende och hela hans ansikte jag tycker att han är i vägen och förstör hela den delen. Men det kanske är för jag får ångest och ilska för mina minnen kommer fram!

Som modell en dag skulle jag sitta i rullstol och så gott som bli matad. Jag skulle visa min vardag med funktionsvariationer till vissa bilder sa jag nej t.ex hjälp ur sängen! men vissa av de orkade vi inte vi tänkte jaja men ångrade oss lite när hen åkte hem, som lön fick jag bilderna. Skogen som jag valde blev jätte fina men  kanske inte riktigt mig själv på alla  bilderna i huset. 

Kanske är det bra att prova på något nytt? Jag kan inte se mig själv att aldrig någonsin tjäna pengar i mitt liv. Om jag ska kämpa för ett yrke då ska jag få bra budget som är värt att kämpa för och gör någon nytta och jag tror min nya ide gör det. Självklart kommer Milo att kunna följa med på detta äventyret. Först tar vi ett steg i taget annars blir det bara pannkaka!