Gott nytt år!

 Nu är det snart ett nytt år. Detta året 2024 har verkligen varit blandat med oro, sorg, glädje och saknad. Dexter satt vid mig på nyårsafton till nyårsdagen och spelade Bingolotto till nyårsdagen i tysta sköna hotellet vid flygplatsen vi var inte påväg någonstans det är bara förbud mot fyrverkerier. Dexter var inte rädd för fyrverkerier det är jag som epileptiker som får anfall av plötsliga ljud som får många anfall varje nyårsafton förutom förra året Därför gör vi samma sak igen men med Milo.

Jag fick gå många gånger till veterinären men fina Dexter. Jag sa: 

- Om det är dags för Dexter att somna in så vill jag att ni säger det! För min hund ska må bra och inte leva för min skull. 

Jag fick bara konstig blick av just av just den veterinären. Vi fick åka dit om och om igen men den gången då han inte ville gå mer sa både jag och pappa att han mår inte bra. Dexter fick en fin filt, ljus och lugnande spruta strax efter det en till osv. Mina tårar rann men min pappa fanns där och den sjuksköterskan sa att det var ett bra val och just de dagen hade vi även fått svar han hade bara blivit sämre och sämre. 

Bara en mån månad efter det kom Milo crazy puppy. Från lugna Ferdinand Dexter till crazy Milo! Han fick mig att tänka på annat trots att jag fortfarande saknar Dexter och kommer alltid att göra. Snart har det fått nio månader samtidigt som Milo snart är 12 månader och kan röntgas och göra BPH test för att göra riktig utbildning "fast jag har lärt honom det mesta" ^^

Jag har träffat kompisar, Milo och jag har träffat kompisar fått nya assistenter. 

Mitt lilla hus är så gott som färdig byggt på utsidan men insidan tar vi när min tonåring är mindre galen.

Denna nyår får Milo följa med på hotell och vinna på bingolotto så vi kan köpa en bil och köra med mina hjälpmedel, hund och assistenter!

Gott nytt år!

Engergi

 Det är inte lätt att komma ihåg hur Dexter var när han var valp. Det jag kom ihåg var åt strumpor, barn mössor osv.. men han han var även en Ferdinand. Visst han hade sina busiga saker för sig men nu har jag en super busig valp som busar med allt möjligt ska ni veta. Jag älskar Milo, jag skulle aldrig byta ut han, det är dock bara att hålla tummarna att han blir godkänd. Jag hoppas att jag inte har gjort något fel, tagit för snabba beslut. Dexter kastrerade jag vid 11 månaders ålder Milo redan vid 9 månader. Står så olika på olika sidor den ena så är det bra 6 månader (för tidigt för mig) den andra ska hunden vara 2 år (för sent för mig) men gjort är gjort och han brukar ligga som en groda så höfterna ser nog bra ut i alla fall. En riktig buse är han som sagt för lite promenad river han mitt lilla hus och vid promenad labbe ryck han tror nog tyvärr även att människor är hundar ibland.. Det är nog även svårt att se att Milo är en valp när han är så stor. 

Som jag skrev igår så har jag överansträngt vänsterhand "troligtvis" Vet inte hur jag ska få bort det när jag har en försvagar höger hand... Kanske får bli vårdcentral ändå suck!

Ja jag måste öva på att inte vara rädd att jag har gjort fel med saker och ting om jag har det så går det oftast inte att göra någonting åt! 

Jag måste nog allmänt sluta tänka så mycket det är inte bra! Ofta gör man det när man är hjärntrött har jag för mig i alla fall.

Puh nu ska jag sova... 

Godnatt på er hoppas ni tänker mindre än mig haha!

Ferdinand Dexter

Mitt fängelse har blivit en fotboja som kan bli en frihet

Service boende i både Borås och Göteborg var som 2 olika slags fängelsen fast med andra namn. Jag har sett på uppdrag granskning att det är inte bara jag som har den känslan. 

Som många av er vet så har jag fått assistans och oj så mycket mer frihet men en sak fattas det är att ha mitt egna fordon. Trots att jag kan låna mina föräldrars, syskons osv bilar så skulle jag kunna bli ännu friare. 

Mitt mål i mitt liv som jag många gånger sagt krävs att man har en egen motor. 

Det är svårt med bensin betalning samt försäkring när man åker i andras bilar och få med hjälpmedel såklart. Därför gjorde jag den här insamlingen: https://gofund.me/682c06aa

Jag sparar så gott jag kan men oftast blir det låna av familj/föräldrar jag vet inte 

vad jag skulle göra utan de.

Nu nästa år kommer även ansökan om sjukersättning/ känner mig som en pensionär.

Nu hoppas jag på att jag kan bli skådespelare när Milo kommer in i sitt jobb/ om han gör det. 

Han ligger som en groda så höfterna är det nog än så länge inget fel på men full 

av energi har han minsann! 

Själv har jag ont i handen svårt att köra permobil och äta gick faktiskt 

bra att skriva tror att det är ansträngning.

Både kört permobil och gått teckenspråk kurs. 

Det blir i alla fall spännande om Milo kan jobba och jag har assistans då kör vi! 

Hoppas verken går över snart jag som äntligen

fått ny permobil och Milo orkar röra på sig.. Ja ja det går över någon gång i alla fall!