Varför kämpa?

Ibland funderar jag eller ja ni som känner mig vet att jag funderar väldigt ofta på saker o ting, men jag funderar på varför man kämpar dag in o dag ut, när dagen är slut och man får gå o lägga sig o samtidigt tro att man ska få vila, men då måste man kämpa sig igenom natten för att man får anfall då med...
varför allt detta kämpande?

Varje gång kommer samma svar till min hjärna:
Vänner, familj

Ja, man kämpar för sin familj och för sina vänner.
Om jag ger upp får de det svårt och jag vill inte att mina vänner eller min familj ska ha det svårt i livet.

Själv har jag det jobbigt i livet o min vardag går inte jämföra med din som inte har epilepsi eller en cp-skada.

Min epilepsi gör mig ledsen, känslig, trött, den tvingar mig att äta medicin, ta blodprov, gå till sjukhuset, hålla kontakt med en doktor, en gång tvingade den mig att vara i samma sjukhusrum i en vecka med massa sladdar på mitt huvud (jag kunde inte duscha, jag kunde inte gå ut o ta en nypa frisk luft.)

Det går inte en dag utan en tår som rinner ner från min kind, det går inte en dag utan en tanke på min epilepsi, det går inte en dag utan att jag tänker:
Nu får jag inte få ett anfall!
Jag får inte ett anfall utan att tänka:
Jag skrämmer folk, de blir rädda för mig!
Det går inte en dag utan att jag blir dömd efter min epilepsi.

Förutom några få veckor om året då jag är med mina vänner på läger i töreboda o på salnsäs! Det finns ingen gång jag är så lycklig som på bussen påväg till mina vänner eller då jag är med mina vänner.

Det är därför man kämpar!

Cp-skadan gör inte så mycket även om vardagen blir klurigare. Jag o mina vänner brukar diskutera om man skulle få frågan att få en miljon eller bli frisk.
Vi brukat säga ta en miljon vi har redan vant oss att leva våra liv efter skadan och vi hade inte träffat varandra utan den!!!!!!

Jag har inte en perfekt vardag i mitt liv utan mina dagar som jag spenderar med min familj o mina vänner är det som räknas!

Nu väntar sängen på mig jag är så trött att jag är yr, jag har känningar som inte vill försvinna trots att jag har tagit en stesolid, vi får hoppas att jag kommer upp ur sängen i morgon bitti!
Men snart ska jag till Berlin o träffa en kär vän jag inte har träffat på längre än 1 år Judith!!!!!

Godnatt, just nu funderar jag på varför jag inte har pluggat istället för att blogga o kolla på tv men svaret är enkelt: Jag var för trött!!!
Då funderar jag på varför jag inte gick o la mig istället för att kolla på tv och det svaret är enkelt men inte helt okej...
Jag fastnade i tv:n
O nu funderar jag på varför jag inte ligger i sängen o det är lika enkelt som inte okej :
Jag fastnade här så nu säger jag godnatt o hejdå!!!

See u later!!!