Jag förstår inte..

Varför kan jag bara inte bli fri från anfall, från epilepsi?

En gång hade jag en dröm att ep:n skulle växa bort, men den börjar suddas bort...
En gång hade jag en dröm att jag skulle bli anfalls fri med hjälp an mediciner men mina mediciner ger mer biverkningar än verkan...

Jag  har alltid hoppet kvar om att det ska bli bättre,
Det kanske blir bättre när vi har ringt läkaren på tis,
Det kanske blir bättre när vi har träffat neurologen igen i vår,
Det kanske blir bättre när jag får min hund,
Det kanske blir bättre när jag tar studenten,
Det kanske blir bättre när jag flyttar hem ifrån,
Det kanske blir bättre när jag börjar utbilda inom film/ eller till skådespelerska,
Det kanske blir bättre snart?

The moment I think too much: 

Is the moment I cry. 

The moment I don't have time too think:

Is the moment I am happy.

The moment I have a seizures:

I just want to go to my bed and stay there rest of my life. 

When I am with my friends I have no time to think of my epilepsy and I am the happiest girl in the world.

When I am with my family I am safe, loved and happy, I have the worlds best family without them I could not live! 

I sometimes when I look on the beautiful I have in my life I smile and think:

I can do this, with the right tools I really can do this!

The beautiful in my life is ofcourse family and friends that is what does my life worth fighting for!