Idag var jag och Dexter i skolan det gick bra idag med men idag var nog Dexter tröttare än mig av någon konstig anledning!
Jag längtar verkligen till den 28 jag hoppas att jag träffar psykologen igen och jag hoppas verkligen att jag får ett bra prat med läkarna och det tror jag att jag får!
Hoppas bara att jag kan förklara bra!
Jag vill inte operera bort min VNS om inte läkarna förstår varför, för då kommer jag skämmas ihjäl!
Jag kommer säkert bli ledsen när jag har opererat bort den. Men jag orkar faktiskt inte vara rädd för att duscha, jag vill våga bada, jag vill kunna byta kanal utan att tänka, (tänk om min vns av den här). Jag vill bli mig själv igen. Jag vågar äns inte ha på vns:n 0,1 pga en "liten" olycka!
Dessutom måste jag lära mig att lyssna på mig själv!
Jag har faktiskt inte vetat vad jag ska göra men pga vänner som har sagt att jag ska lyssna på mig själv o inte andra denna gången så har jag förstått vad jag vill.
Jag kanske hade klarat av det här och orkat kämpa om jag inte hade haft hjärnijflamation i somras också, det har bara vart för mycket.
En underbar vän sa att jag var modig vilket fall det gjorde mig mycket glad!
Som psykologen sa kommer jag förmodligen ha kvar ångesten men den kommer minska och gå över fortare.
Dessutom kommer jag inte inte tro att det är min VNS!
Eller aa min hjärna kommer inte tro det!
Jag kommer också ha familjen o vänner. Framför allt mamma och Dexter jag vet inte vad jag skulle göra utan dem! Pappa med såklart men han träffar jag ju tyvärr bara på helgerna...
Jag älskar er!
Idag blev det en underbar promenix i skogen med Dexter igen, idag kom han varje vissling! :D
Det var väldigt bra att ge godis ibland o leka ibland o ibland klappa ibland! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar