Innan ville jag så gärna ha VNS, innan olyckan var jag så stolt att jag hade en VNS i mig, efter olyckan var allt förstört jag var livrädd jag försökte tänka att jag kan ha kvar den men det går inte, när jag bestämde mig mådde jag bättre men nu tänker jag för mycket igen!
Hur kommer jag må, vad kommer läkarna och andra människor tycka och tänka, kommer jag gråta när jag vaknar, kommer det bli bra, kommer jag få mindre anfall på annat sätt, hur kommer det här gå egentligen?????
Hur kommer det här gå?
Men så läser jag lite på facebook en underbar vän skriver en underbar stark, grym, fantastisk grej vilket får mig att tänka att epilepsin ska fan inte vinna över mig och dessutom får jag en underbar helg om 2 veckor och 4 dagar!
Saknar er väldigt mycket mina underbara vänner!
Det ska verkligen bli kul att träffa er!!! < 3
Snart ses vi och några till!!!
Längtar så mycket!!!! < 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar