Knasdag!

Denna dagen kan man kalla knasdag!
Först glömmer jag mobilen när jag ska till gbg, jag lånar mobil från pressbyron för att ringa boendestöd. Jag ringer, på röstbrevlådan säger jag som det är.
- Jag har glömt mobilen men jag åker till gbg ändå.
På bussen ångrar jag mig att jag hoppade på bussen för jag kom på att ett ut av det viktigaste var också glömt...
Om man glömmer mobil nu för tiden glömmer man också bankkort... Jag skulle köpa lunch i Gbg. Jag och Dexter hoppar helt enkelt av på korsvägen hoppar på en buss hem och lånar en mobil igen då vi ringen boendestöd och säger som det är plus bokar en färdtjänst från Borås central och hem.
Efter det var jag och Dexter slut!
Jag fick ett stort anfall och det var larm dags igen. Djupa andetag o tålamod.
Strax efter trygghetslarmet kom Carita (boendestöd) då rörde jag på mig lite, spelade alfapet men sedan blev det spela sims o nu sov dags!
Vi får se fall Shara får upp mig imorgon he he....

(Jag löste allt i alla fall, det är huvudsaken!)



Godnatt!!!

Jag väntar på allt.
Man måste ha tålamod i mitt liv har jag märkt, STORT tålamod!
Man ska ringa dit o dit o dit sedan dit. Efter det ska man vänta, vänta lite till, vänta mer o ännu mer!

Jag förstår inte människor.
Den jag förstår är Dexter fast i översig förstår jag inte mig på den knäppisen heller ^^
Han är i alla fall knäpp på ett bra sätt människor är bara frågetecken, många av dem i alla fall. Det är dem som är "onormala" som är "normalast" tycker jag!
Fast en dag kanske jag förstår mig på dem som ska bestämma m.m. också...

I nu läget känns det som att LSS handläggare o liknade kommer aldrig förstå vad dem jobbar med.
En som aldrig har träffat mig, pratat med mig, mailat med mig eller någonting, bestämmer att jag ska bo på gruppboende.
Jag har stått i kö på service boende i 6 månader / ett halvår. Trots att dem i alla fall har sagt att jag får gå före i kön.
Jag blir av med timmarna men dem tycker att jag ska bo tillsammans med riktigt sjuka som dem flesta inte kan varken röra sig eller tala eller äta själva. Det kan jag.
Servicebostad med egen lägenhet och hjälp nära max 100 meter bort blir perfekt. Jag lär Dexter trycka på larmet och jag har en egen lägenhet. Eget kök, eget vardagsrum :)
Gruppboende har man bara ett rum sedan delar man med andra. Dexter får säkert inte vara där, hur skulle det funka?

Dem tänker inte, dem komuniteserar inte med mig. Jag får ringa o påminna dem, jag har själv svårt med minnet vad ha inte dem då?

Jag vet inte hur det e o vara LSS handläggare, det finns säkert super bra handläggare. Men min ork, jag har hoppats på en lägenhet i ett halv år. Jag och Dexter vill ha en lägenhet! Jag har inte gett upp, jag ringer varje vecka till dem o tjatar, tjatar o tjatar. Dem säger snart, snart, snart o ska kolla, ska bara, ska kolla, ska bara osv.

Jag förstår inte, vad gör dem på jobbet.
Jag kan se i mitt huvud min handläggare på hans jobb och dricka gott kaffe och bara slappa!

Jag kanske förstår en dag fast jag hoppas att det är dem som förstår gärna på måndag, dem kanske kommer på det i helgen.
Eller så sitter dem hemma o slappar med familj o kanske en öl o tittar på tv:n nu o bara lever livet...