I nu läget känns det som att LSS handläggare o liknade kommer aldrig förstå vad dem jobbar med.
En som aldrig har träffat mig, pratat med mig, mailat med mig eller någonting, bestämmer att jag ska bo på gruppboende.
Jag har stått i kö på service boende i 6 månader / ett halvår. Trots att dem i alla fall har sagt att jag får gå före i kön.
Jag blir av med timmarna men dem tycker att jag ska bo tillsammans med riktigt sjuka som dem flesta inte kan varken röra sig eller tala eller äta själva. Det kan jag.
Servicebostad med egen lägenhet och hjälp nära max 100 meter bort blir perfekt. Jag lär Dexter trycka på larmet och jag har en egen lägenhet. Eget kök, eget vardagsrum :)
Gruppboende har man bara ett rum sedan delar man med andra. Dexter får säkert inte vara där, hur skulle det funka?

Dem tänker inte, dem komuniteserar inte med mig. Jag får ringa o påminna dem, jag har själv svårt med minnet vad ha inte dem då?

Jag vet inte hur det e o vara LSS handläggare, det finns säkert super bra handläggare. Men min ork, jag har hoppats på en lägenhet i ett halv år. Jag och Dexter vill ha en lägenhet! Jag har inte gett upp, jag ringer varje vecka till dem o tjatar, tjatar o tjatar. Dem säger snart, snart, snart o ska kolla, ska bara, ska kolla, ska bara osv.

Jag förstår inte, vad gör dem på jobbet.
Jag kan se i mitt huvud min handläggare på hans jobb och dricka gott kaffe och bara slappa!

Jag kanske förstår en dag fast jag hoppas att det är dem som förstår gärna på måndag, dem kanske kommer på det i helgen.
Eller så sitter dem hemma o slappar med familj o kanske en öl o tittar på tv:n nu o bara lever livet...