Sömn

Jag har nästan aldrig haft problem med min sömn. Jag har gått och lagt mig och sedan somnat. Nu är det en tankspridd period vilket gör att sömnen går bort. Jag sover hela natten bara jag somnar...
Men det kan ta någon/några timmar. Jag måste lyssna på bok annars somnar jag ALDRIG!

Jag tänker på allt jag har möjlighet att tänka på. Somnar jag drömmer jag dem knäppaste drömmarna jag har drömt eller hört om.

Jag har vilja, min vilja är stark men ibland känns det som det inte räcker.

Det ska hända underbara grejer, jag tränar minst en gång i veckan, jag ska göra mkt spännande grejer, jag ska flytta.

Trots det vill hjärnan tänka för mycket.

Idag har jag haft många små anfall plus ett konstigt. Tankarna dunkar runt i mitt huvud och det blir huvudvärk.

Livet..?

Jag som liten. 

2 jan 2017 flytta hemifrån

Den 2a jan 2017 då vet jag att jag får flytta.
Men jag gör allt jag kan så jag kan så snart som möjligt gärna igår. När man flyttar då får man mer val i livet. Man behöver bara planera för sig själv. Jag behöver bara tänka på mig, Dexter o våran lägenhet.
Ni tänker säkert mhä det är ju snart.
Kanske det men jag har väntat så länge!

 Istället för att inte veta var jag ska ta vägen, istället för att gömma mig. Bjuda hem någon en stund. Jag kan vara med en stund och åka hem när hjärn energin är borta.

Det är nu detta halv år jag har börjat förstå vad hjärninflamation nr 2 har gjort med mig. Hur mycket jag faktiskt kämpar, hur svårare hjärnan har det.
Jag har börjat på Figth på Nordic Wellness. Det är en väldigt rolig sport men också användningsbar om en tjuv eller värre skulle komma. Jag använder rullstolen känner att jag inte har tillräckligt med balans och för det mesta har jag ju rullstol när jag är i stan o hittar på någonting.
Rullstolen har jag inte ont av men min hjärna.
Jag ska komma ihåg takterna vi ska slåss och röra oss i.

Det känns som att en sjukpension vardag hemma för mig, är som en 100% arbetsdag för en frisk.

Trots att jag är trött efter en vardag så kan jag inte sova på grund av alla tankar. Mina tankar går runt, runt o runt. Tankar flyter omkring.

Det händer så mycket i världen, det händer så mycket med mig (både positiva o negativa grejer), jag tränar bort tankar, samtidigt måste jag kämpa o tvinga i mig mat framför allt frukost (medicinen gör att magen säger att jag är mätt, hjärnan säger något annat).

Trots hjärntrötthet, minnessvårighet, dysnomi, ep, cp klarar jag livet. Jag är en fighter!
Jag kan gråta, skratta, skoja, bli arg, sur, vara på topp humör, överlycklig.
Måste bara erkänna att det är tufft nu med all väntan..

Jag kämpar pga att jag vet att man får tillbaka något från kampen.
Tyvärr måste man kämpa mer o mer nu för tiden. Det blir mindre o mindre pengar till oss.

  

VNS 1.25 spännande! :)

Nu är min VNS på 1.25 mycket spännande!
Jag märker verkligen att den hjälper mer o mer ju mer jag höjer den.

Jag älskar att prata med min läkare och sjuksköterska. Jag har fått sån tur och få dem jag har. Otur med olyckan men det var inte deras fel.
Dem har tillsammans med psykolog och Dexter har hjälpt mig att komma över ångesten och mina konstiga psykiska tankar. Nu vill jag bara höja, göra mig piggare, bättre, mer anfallsfri!

I maj kommer jag träffa dem igen. Förmodligen höja VNS.

Jag pratar mycket med dem om allt möjligt. Samtidigt som dem jobbar med min epilepsi så är dem som mina två psykologer, kan det bli bättre?
Jag tror inte att alla patienter pratar lika länge med Elinor, inte heller ger en kram när man säger hejdå.

Jag vet att Elinor svarar ärligt, jag vet att det är bara att prata om jag vill om vad jag vill. Jag kan också ringa Karina när jag vill. När hon jobbar förstås. Om det är något så kan jag boka en tid. Dem finns där.

Jag hoppas att det blir flytta hemifrån snart. Lägenheten är ledig det som behövs är larm o planering. Hur lång tid kan det ta att planera dagen för lilla mig?

Nu är det lyssna bok o sedan natti jag kommer nog sova gott inatt, efter denna dag!

Plötsligt händer det!

Jag börjar plötsligt se mig själv som en kämpe igen!
Jag kommer få min lägenhet när som helst, mitt liv kommer växa, förändras.
Jag kommer ha kvar min familj men jag kommer samtidigt kunna pyssla med min lägenhet eller välja att åka till Göteborg. Bjuda in en vän när jag vill åka till en vän när jag har en peng över. Jag kommer kunna ta permon överallt, till träning, till affär och handla mat, till caféet. Jag får förstås ta färdtjänst till mamma, pappa och resten av familjen ^^.

Jag hoppas väntan är kort. Dem ska bara anpassa lägenheten med larm m.m.

Imorgon blir det tjat om ny rullstol, det är bra att jag pajade den ännu mer i Stockholm! :D
(man måste tänka positivt)

Även fixa permon så rullen kan hänga med och att jag kan ändra ryggen när rullen inte är med.

På eftermiddagen blir det att träffa Anna, byta gitarr till rätt sida. Denna gången tar jag med en expert! < 3

Vi hörs allihop!