Men jag gör allt jag kan så jag kan så snart som möjligt gärna igår. När man flyttar då får man mer val i livet. Man behöver bara planera för sig själv. Jag behöver bara tänka på mig, Dexter o våran lägenhet.
Ni tänker säkert mhä det är ju snart.
Kanske det men jag har väntat så länge!
Istället för att inte veta var jag ska ta vägen, istället för att gömma mig. Bjuda hem någon en stund. Jag kan vara med en stund och åka hem när hjärn energin är borta.
Det är nu detta halv år jag har börjat förstå vad hjärninflamation nr 2 har gjort med mig. Hur mycket jag faktiskt kämpar, hur svårare hjärnan har det.
Jag har börjat på Figth på Nordic Wellness. Det är en väldigt rolig sport men också användningsbar om en tjuv eller värre skulle komma. Jag använder rullstolen känner att jag inte har tillräckligt med balans och för det mesta har jag ju rullstol när jag är i stan o hittar på någonting.
Rullstolen har jag inte ont av men min hjärna.
Jag ska komma ihåg takterna vi ska slåss och röra oss i.
Det känns som att en sjukpension vardag hemma för mig, är som en 100% arbetsdag för en frisk.
Trots att jag är trött efter en vardag så kan jag inte sova på grund av alla tankar. Mina tankar går runt, runt o runt. Tankar flyter omkring.
Det händer så mycket i världen, det händer så mycket med mig (både positiva o negativa grejer), jag tränar bort tankar, samtidigt måste jag kämpa o tvinga i mig mat framför allt frukost (medicinen gör att magen säger att jag är mätt, hjärnan säger något annat).
Trots hjärntrötthet, minnessvårighet, dysnomi, ep, cp klarar jag livet. Jag är en fighter!
Jag kan gråta, skratta, skoja, bli arg, sur, vara på topp humör, överlycklig.
Måste bara erkänna att det är tufft nu med all väntan..
Jag kämpar pga att jag vet att man får tillbaka något från kampen.
Tyvärr måste man kämpa mer o mer nu för tiden. Det blir mindre o mindre pengar till oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar