Jag har så mycket glatt framför mig samtidigt pirrar stressen, oron i mig. Ibland undrar jag varför, varför mitt hjärta dunkar fortare o fortare. Det känns som att jag har någon eller något hemskt som jagar mig. Ångesten kommer fram smygandes. Dexter kommer och sätter sig bredvid mig och slickar bort mina tårar.
Jag är arg på ep:n, ångesten, hjärntröttheten, min dysnomi, cp:n. Samtidigt som jag ibland är mer arg på människors oförståelse.
Jag är super lycklig för min lägenhet, ÄNTLIGEN. Men nu är det väntan...
Alltid i mitt liv är det vänta, vänta o vänta...
Men det kommer det med. Nu ska jag sova. Imorgon blir det FIGHT! :D
Efter Fight går stress bort ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar