Gott nytt år!

Många har fest idag, idag firar vi i Sverige att det kommer bli ett nytt bättre år och många har nyårslöften. Väldigt många leker med raketer idag framförallt klockan 00:00 för då har det nya året kommit. I januari börjar vi träna men imorgon är det "pizza dagen" eftersom det är bakis dagen.
Jag antar att många av er brukar ha ungefär så på nyårsafton speciellt dem i min ålder.

Kanske nästa år blir bättre, men jag hoppar över festen eftersom jag för det mesta blir hjärntrött av många personer som ingen kommer förstå för än dem har blivit hjärntrötta.
Inte bara hjärntröttheten som får mig att stanna hemma, jag har redan fått anfall på grund av fyrverkerierna och jag fick trycka på trygghetslarm.
Fyrverkerier ska inte vara för än 00:00 säger dem men jag har redan behövt både bucculam och stessolid på grund av fyrverkeri. Det blev = en trött dag.
Nu är det musik i öronen och mina grejer vid dörren får vara nerdragna. Tur att jag har en orädd hund i alla fall!

   

Men jag haft bra tillfällen i år även om det har vart tufft år åter igen. Jag har tränat halva året i alla fall, men jag har pluggat som en riktig häst. 50% kanske inte är något för er men för mig är det världens kamp för min hjärna!
Trots att jag inte är rädd för min VNS längre har jag en kraftig ångest. Jag vill bli färdig nu, jag vill kunna allt nu, jag vill lära mig utan problem, men hur ska jag ändra så att jag får bort problemen när det ligger i min hjärna?



Jag berättar så mycket jag kan till Sverige om mitt liv. Jag tror att dem kommer aldrig att fatta hur jag lever men kanske en dag kommer människan ha en förståelse och försöka att hänga på.

Jag har pratat både med politiker och radio i år om mitt liv. Jag har snart läst klart samhällkunskap 1b. Det är bara en sista kamp kvar och efter det är det dags för religon.

Jag längtar verkligen tills jag kan söka till universitetet, men det är inte lika lätt att välja universitet på grund av beroende av stöd i vardagen speciellt när jag pluggar!


Jag hoppas jag får mer hopp 2018, nu när jag har läst samhäll så har jag lärt mig att vara funktionshindrad får man inte bara svårare vardag. Hela livet blir tuffare, jag ger aldrig upp jag ska bli det jag vill, jag ska göra det jag vill men ett handikapp eller två får inte hindra mig. Fast mina gör livet så att man vet inte fall man ska skratta eller gråta på dagarna.








2017 2 jan flyttade jag hemifrån.
Ibland känns det som igår ibland som en längesedan.
Bo mitt i stan passar mig, jag tar permon så gott som överallt. Om inte så kan färdtjänst komma lite fortare till min lägenhet.
Men jag vet inte vad jag skulle göra utan Dexter!








Klart jag har träffat min kompis Anders igen två gånger faktiskt. En gång i Skövde och en gång i Stocholm igen. Han är verkligen en go polare!



Självklart har jag dansat!

Oj jaha nu är det redan 2018. Gott nytt år på er.

I år kan ni väl tänka på mig, djuren och naturen är ni snälla.
Snälla, snälla snälla.
Jag får anfall speciellt från dem som smäller plötsligt mitt på dagen. Nu är inte Dexter rädd men det finns så många rädda djur på nyårsafton. Jag brukar säga att jag slipper vara bakis eftersom att jag inte dricker men efter medicinen så är jag är redan"bakis" ändå...

Nu kör vi 2018, jag har redan massa planer, godnatt på er, bli inte för fulla och snälla var försiktiga med varandra!

Bara för att man kämpar sig egendom dagen...

Jag bestämde idag att kämpa mig genom dagen, frukosten var lugn inga anfall på hela morgonen, det fick jag ta igen...
Jag tog färdtjänst till skolan för att minska stressen men när jag kom in i skolan märkte jag på kroppen att lamporna "blinkade" min hjärna sa det, dem gjorde inte det på riktigt...
Så mycket som det blinkade i min hjärna eller vad man nu ska säga har det aldrig gjort.
Jag tänkte ja ja jag sätter mig i lektion rummet så blir det bättre..
Det blev bättre ett tag men sedan kom det ett anfall, Dexter hämtade hjälp och klassen hjälpte mig tillsammans.
Det gick bra hela lektionen sedan.
Men...
När jag skulle gå hem kände jag känningar, jag tog djupa ande tag och bestämde mig för en promenad hem, självklart var det en blinkande ambulans precis utanför dörren och jag får ett anfall!
Mitt anfall går inte över så ambulansen får ringa en ny ambulans till den andra personen och jag får komma in i den ena. Som tur var så var chefen över chefen på mitt boende precis bredvid mig och han kunde ta med sig Dexter till chefen på boendet, den chefen fick ta Dexter (som säkert var som ett frågetecken till personalen som satte Dexter i min lägenhet, efter det hämtade pappa Dexter nu när jag har kommit hem så får jag ha mitt gossedjur och trygghetslarm i famnen istället.
Jag fick mycket Stesolid på sjukhuset eftersom anfallen inte ville gå över.
Jag antar att dem kommer pga stress det är mycket nu inte bara skola utan möten, hit och dit för det och det sedan gång analys efter det sprutor.
På sjukhuset fick jag order att vila idag när jag kom hem he he,
personalen fick jobba över och jag har kollat på film så jag tycker att jag har tagit det lugnt.
Försöker att inte tänka på skolan eller dem andra jobbiga grejerna...
Nu sitter jag i sängen och ska sova med Lord haha, så får jag göra när Dexter har ledigt.
Jag har inte ens orkat ta av mig mitt sjukhusband då är man trött.    

Oj vilken dag..

Jag visste att jag var erbjuden en plats på läktaren med massa trappor, jag hade varnat hen som hade erbjudit platsen att jag och trappor passar inte ihop speciellt inte branta trappor.
Det första som hände var att hen jag mötte som hade pratat via mail om Svenska hjältar galan var otrevlig, hen visste inte var hissen till nedervåningen var där toaletterna, dricker att köpa och jackgalgarna var. Enligt hens ögon kunde Anna gå ner med jackorna. Jag visste egentligen var hissen var efter förra året men eftersom det var mycket folk och jag var i min lilla egna värld eftersom min hjärna ignorerade hens otrevliga bemötande. Min hjärna har blivit sådan på sista tiden, möter jag oförstående personer, som bara pratar på och som jag för ett tag sedan fick ångest för har ändrats sig till en slags frånvaro.
Anna frågade fall det kändes okej fall hon gick ner, jag kollade på Dexter och sa att jag har ju min hjälte. Jag fick anfall när Anna var nere men Dexter hämtade hjälp och jag fick ta bucculam/akutmedecin.
Mycket folk hade jag förberett mig till, sitt plats hade jag tänkt det löser sig men inte minst fyra anfall och akutmedicin.
Hen som jag kallar personen, skulle visa mig och Anna platserna när vi kom fram tittade jag bara på trapporna, hen och Anna och skakade på huvudet.
(Antligen en plats nedanför trapporna eller åka därifrån tänkte jag.)

Helt plötsligt fick hen fart även om jag hade varnat hen första mailet jag fick om Svenska Hjältar.
Tillslut fick vi en plats vid borden och så blev allt bra.

Efter en stund såg jag min vän Anders Bagge och när det var paus så gick jag överlyckligt till honom!
När han såg mig och hade sagt hej frågade han självklart efter Dexter jag skrattade och pekade på Anna och sa att han var där. Anders sprang dit och och hämtade Dexter.
Jag var glad, Jag träffade Anders och Johanna och vi pratade ända till galan började igen, pratade även lite med Andreas, jag kommer inte ihåg vad han heter i efternamn...

Efter galan gick vi till minglet en liten stund, då var jag ju tvungen och hitta en kändis att dansa med. Jag funderade på vem som skulle våga och vem som skulle vara kul att dansa med...
Så såg jag Glada Hudik Pär Johansson. Om någon skulle våga, så skulle det väl vara han!

Min tanke var sann, Pär hade aldrig dansat rullstolsdans med han var grym för att vara första gången rullstols dansare! (Han står och jag sitter i rullstol, förklaring till er som inte vet.)

Vi pratade med taxiföraren när vi åkte till hotellet han sa direkt:
Men det finns ju en hiss till läktaren på Cirkus. Man går bara så och så och då kommer man till hissen.
Jag suckade men flinade samtidigt, jag fick ju tillslut en bra plats och träffa vänner där nere.

Efter allt så blev det hotell, inte det mest handikappanpassade men mysigt, en dusch sedan sov i alla fall jag direkt. God frukost dagen efter. Super mysigt att få komma iväg och vara med Anna och träffa vänner.

Träffade även nya vänner, vilka skriver jag om när ni har sett Svenska hjältar på måndag. (Psst hemligt att jag har skrivit att det redan har varit hihi men jag var tvungen att skriva av mig hihi, vi får skylla på hen.)
Det var tur för hen att det löste sig tillslut men om man ska jobba så som hon gör ska man vara glad och trevlig och inte otrevlig som hon var, jag saknade dem som jobbade med mig förra året dem var mycket trevligare, önska att alla var lika trevliga!

På grund av mig!

Ja faktiskt, på grund av att jag använde frågor till politiker om assistans på mitt skolarbete, var två från Vänsterpartiet idag i stan och pratade om den personliga assistansen. Hur viktigt det är att ta tillbaka den.
En av dem var Ida jag hade med i skolarbetet, Hon andra var Maj Karlsson ifrån vänsterpartiet i Göteborg och riksdagen.
Mem hon skulle i alla fall hälsa Jesper Odelberg  (stand up komiker), jobbar nu även på vänsterpartiet.
Sök på hans namn på youtube så får ni se vem jag menar om ni inte vet ^^
Jag passade på att ställa frågan om att byta kommun om det var så LSS sa att jag bara kunde stå i kö i en stad i taget. Jag ska maila hon i gbg för hon blev intresserad av frågan. Mycket spännande!
Jag fick även vara med i radio en kortis och prata om hur det var om min assistans.

Frida Bergström, Maj Karlsson

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=6834474