Mår man bättre av att höja medicin?

Jag har höjt min medicin.
Jag måste säga att jag får mindre och svagare anfall men också mer biverkningar såklart.
Jag är fruktansvärt trött och tänk då om jag är trött annars hur trött jag är om jag är jätte trött.
Jag har lite mer ångest inte med andningen utan mer hårda och snabba hjärtslag som om jag har sett en stor björn i skogen.
Nu när det är ljust ute har jag också ännu svårare att sova så jag försöker gå och lägga mig lite senare så inte min hjärna vill gå upp klockan 04.

Jag har börjat plugga film och tv-kunskap och jag ligger i bra fart och hinner med än så länge. Kollar allt från filmer från år 1915 till år 1970 och jämför. Jag måste säga att våra filmer har förbättrats väldigt mycket.

Nu måste jag verkligen försöka sova även om kroppen säger annat. Imorgon är det teater träning och plugg såklart!

Ha det bra, jag kämpar vidare funkar inte detta får jag väl höja VNS:n i höst.

See u!

Tyvärr inget läger i år, förhoppningsvis får jag träffa vänner på annat sätt.

I sommar träffar jag Ida i alla fall det ska bli så mysigt.

Saknar mina vänner så.

Lägret börjar idag men det är inte längre 

som på den gamla goda tiden.

Puss o kram!

Jag ska vinna!!

Lör-sön har jag vart så gott som anfallsfri när Kevin har sovit hos mig för vi har så gott som bara chillat vilket jag verkligen behövde. Vi har spelat, ätit pizza och chips xD

Tyvärr har jag har anfalls period som ni säkert vet.

Jag hade anfalls period i vintras på grund av SÄS var envisa med att sätta i mer och mer hormoner i mig trots att jag ville ta bort dem.
Jag fick en bra period när jag äntligen fick dem att ta bort min p-stav och jag fick sluta med alla konstiga tabletter.
Tyvärr var det bara någon månad sedan kom denna värme. Jag gillar sommar men hjärnan gillar inte när saker kommer för plötsligt.
Eftersom EEG maskinerna säger perfekt hjärna så är det spasmer, om man frågar mig som har levt med spasmer i ungefär 21 år så säger jag något annat. I början gick jag på det men efter tre gånger sjukhus så började jag tro på mig själv istället.
Jag tror att det är blandning med epilepsi känningar och anfall.
Jag blir väldigt trött efter anfallen, den gången jag fick bra hjälp på sjukhuset var andra gången som jag har sagt tidigare.
Trots denna kamp ska jag börja på film och tv-kunskap distans, imorgon är det upprop i skolan. Det ska bli så kul att kämpa till dit jag vill.
Jag håller också på med teater som börjar spelas den 30 juni i Sagateatern.
Sist men inte minst kommer teaterkurs 5 dagar i Göteborg, grundkurs efter det kommer jag kunna söka till en fortsättning.
Jag ska verkligen öva så att jag kommer in på skådespel högskolan i Göteborg det är inte bara min dröm utan mitt mål.
Efter sommaren ska jag kämpa med religon igen som jag inte klarade i våras på grund av allt annat som hände.
Ikväll har jag verkligen kämpat för att slappna av. Spelat ett lugnt spel, tagit en lugn dusch, nu fotbad med speciella (bubblor heter det inte men, det man lägger i fotbadet) det ska vara avslappnade och bra för epilepsin (i ett badkar ska man ha det men haha, har man inte det så får man lägga det i annat som är liknande).

Om jag låter min osynliga epilepsi vinna så kommer jag aldrig komma någonstans, cp-skadan får inte heller vinna, nej inte hjärntröttheten heller!

Igår tränade jag fight och jag slog, slog och sparkade så hårt jag bara kunde. Tog ut min aggressivitet, ja jag var arg, jag tänkte på alla meningar jag fick höra efter att jag larmade på grund av ep anfall på sjukhuset:

- Mår du illa?
- Har du anfall, jag hämtar någon....
(45min senare)
- Vad vill du ha hjälp med?
- Det är ingen fara, det låter bara så ibland.
- Vi ser inget på ditt EEG så du kan åka hem nu.

Meningarna och bilder på mina anfall bara kom och jag tänkte att det var meningarna jag slog.
Meningarna och missuppfattningarna. Jag slog, dem andra bytte och vilade när dem andra slog på dem men jag fortsatte att slå eftersom jag hade personal med mig så kunde jag slå hela tiden.
Slog, sparka, slog, sparka, slog, slog.
Bilderna bara rusade i min hjärna och jag ville bara slå bort dem.

Jag tränade bättre än aldrig förr sa både tränaren och personalen he he..
Man måste ju tänka på det positiva.

Nu ska jag gå ut med hunden så han får natt kissa och så blir det lägg dags.
Ska bli så kul att gå till skolan och lyssna på läraren om hur vi ska göra på Hermods, jag läste ju Svenska 2 där men det var ungefär 2 eller 3 år sedan :)  

Ha det bra, jag ska göra så gott jag kan så jag har det bra annars blir livet ingeting.
JAG SKA VINNA!

Kan inte förstå att min Dexter har vart så liten!

Ångest kommer fram...

Jag trodde att det skulle kännas bra när hjärnan såg bra ut.
Jag trodde att Älvsborgs sjukhus i alla fall kunde ta hand om epilepsi anfall.
Jag vet att jag fortfarande kämpar men tårarna kommer fram efter anfallen som kommer en efter en. Jag brukar inte låta dem vinna men just nu måste jag erkänna att jag har gråtit på ställen jag aldrig brukar visa mina sådana känslor.
Till exempel i mat affären, jag kände att jag orkar inte hålla inne dem mer.
Läkarna sa att det var spasmer men jag känner till exempel värken efter ett tag, anfallen lugnade sig ett tag när jag tog medicin i affären.
När jag är ensam hemma kommer ångesten fram:
* Tänk om jag är helt psykiskt sjuk, det är jag som bara vinkar.
*Sluta hjärnan, bara sluta, det är ju ingenting.
* Aj, träningsvärk!
* Såhär gör inte mina spasmer
*Nu kanske det är spasmer
*Nu måste det vara epilepsi
*Det är bara en vecka och en dag kvar till dr Elinor.
* Dexter larmade, det gör han inte vid spasmer.
* Varför skulle Dexter larma vid spasmer?
* Nu får jag anfall av alla tankar istället...
* Frida Therese Bergström nu är det dags att ta ett djupt andetag!

Både ångest och tårar kommer fram. Jag vet egentligen att jag har rätt samtidigt som som sjukhuset får mig att känna mig sjuk i hela huvudet istället för halva...

Så som dem sa meningen, jag kunde knappt kolla på dem, jag hade ett ganska kraftigt anfall samtidigt , hade svårt att svara, dem sa meningen som om att det var ingenting, jag kunde prata under anfallet. Som jag sa igår sa jag att jag kunde ta körkort då om det bara var spasmer men det gick inte sa läkaren.
Fast så dum var jag inte jag flinade till läkaren, min kompis Mirva och personal Lars samtidigt.

Trots anfallen måste jag säga till er att jag kämpar med teatern, på lördag fight och sedan vara med syskonsonen Kevin, ska till skolan på måndag och börja på distans med film och tv kunskap.

Epilepsin får aldrig vinna över mig trots att det är en jobbig period just nu.

Längtar efter Lördag då jag som sagt ska vara med min systerson Kevin. Äta pizza, chips med dipp och spela ps4 kanske kolla lite film vem vet. Han är en ut av dem lugnaste med Ep jag vet, uppvuxen med mig och mina anfall, hjälper mig om jag får något anfall, när det har gått över fortsätter vi bara med det vi höll på med. Jag kommer hamna i andra tankar och förmodligen få mindre anfall.

Nu ska jag och Dexter sova och imorgon kanske det blir ett nytt tv köp vem vet.
Fick en fond 5000 kr, det är vissa delar som är bra med att vara handikappad!  

NEVER GIVE UP!

  

Så trött, besviken och ledsen

Första gången av dem här tre gångerna jag var på sjukhuset fick jag på infektionen bredvid en man med mycket ljud som gav mig anfall. Jag försökte säga till dem men dem på sjukhuset förstod inte.
- Det är bara lite ljud, du kan vara lugn, det är ingen fara.
Under anfall sa dem:
- Hur är det mår du illa?
- Nej jag har anfall. Försökte jag svara.
Tillslut slutade jag säga till dem att jag hade anfall för dem fattade inte att det var anfall.  På infektionen sover man i rum tsk med sjuksköterskor dygnet runt (Om jag skriver rätt namn vet jag inte.)  Jag sov cirka två timmar den natten pga all ljud och att dem pratade högt trots att det var natt.
Dem skrev på papperna att jag var anfallsfri under hela vårdperioden trots en hel del anfall.
Andra gången fick jag ligga på nevro vilket är rätt plats i alla fall. Bra medicin som hjälpte hela natten fick en del små dagen efter natten bara.
Gjorde även EEG för att säkerhets kolla min hjärna.
Tredje gången fick jag bara stesso och dem gjorde EEG en andra gång. Eftersom min hjärna ser så frisk ut så påstod dem att det var spasmer.
Jag larmade vid anfall,
- Jag ska bara hämta en annan sa hon som kom.
45 minuter senare larmade jag igen, anfallet var fortfarande igång.
Jag sa som det var att jag hade larmat för 45 minuter sen, men det gjorde jag via datorn på grund av att jag inte kunde prata. Jag vet inte om det var på grund av att anfallet hade gjort mig så trött.

Visst en del kanske kan vara spasmer men:
Jag har haft spasmer så länge jag minns,
Epilepsi har jag haft sedan högstadiet,
Jag vet hur spasmer känns, jag vet hur ep känns.
Jag sa att jag kunde ta körkort om det bara var spasmer men det höll dem inte med mig om. HE, HE.

Min riktiga läkare har sagt att man ser inte allt i EEG. Som tur var ska jag till henne den 19e jun och jag har inte längtat mer någonsin än vad jag gör nu.

Jag vet att jag har ont av värme, jag vet att jag har ätit och druckit för lite alla tre delarna ger ep anfall.

If I could turn forward time to 19e.

Hela min familj har betytt mycket under dem här tiderna. Jag vet att dem alltid finns vid min sida. Älskar er alla!

Alltid haft svårt med värme..

Nu är det nog rekord svårt med värmen jag lever i min lägenhet med min fläkt jag köpte.
Åkt ambulans och vart på sjukhuset 2 gånger på ca en vecka.. REKORD!!! :D
Man ska alltid tänka positivt, rekord är ju alltid roligt att ta.

Idag är det dags för teater. Jag hoppas hjärnan går med på det, annars får den lära sig att göra det vare sig den vill eller ej.

Om jag inte kämpar för mina mål så kommer jag aldrig dit. Jag måste alltid kämpa men så är det med livet, jag tänker inte sitta här handikappad resten av mitt liv... ^^

Snart börjar distans plugget med film och tv-kunskap vilket jag längtar efter.

Livet rullar på med andra ord.