Dexter berättar varje dag att jag har inte fel.
Han säger att via lukt kan han känna att allt är inte bra.
När jag känner mig psykiskt sjuk.
Dexter ligger nära mig nu, jag har haft anfall och jag ser krigs myror.
Mest kommer de i mörker och blir vita.
Därför gör jag nu som barn, jag sover med svaga lampor tända.
Myrorna gillar inte de.
Jag skulle idag vart är på statist jobb i en nattklubb både en vän o personal berättade om de blinkande lamporna. Det var kört jag skille fått anfall i hela inspelningen. När jag sa om ep:n o lampor så var dem snälla o bad om ursäkt till och med, inte för att det hade behövts men jag kände ingen skulld när de gjorde det. Plus så fick jag en annan inspelning istället :)

Jag är så j*vla stolt!!

Ja jag är stolt över mig själv,
Jag har haft två veckors anfalls veckor, hela dagar med anfall. Jag har trots det gått till skolan, en dag fick jag ta med mig hjälp men det ordnade sig.
Vi fick en uppgift som vi har hela året på oss men jag gjorde det en dag jag hade lite energi, jag gjorde den tror det eller ej.
Jag trodde på mig själv, skickade in den, DEN BLEV GODKÄND!!!
Jag har just nu allt godkänt på religon, jag har hopp. I januari börjar jag med historia det kommer vara tuffare men jag kommer fixa det med. En dag skådespelar jag där på högskolan.
Efter operationen kanske jag får mindre anfall efter ett tag vem vet.
Jag ska leva mitt liv trots att det är tufft, vi som har ett tufft liv vet hur underbart livet kan vara också, vilket många kan glömma.

Varje dag, minut och sekund

Hela tiden tänker jag på operationen som är på väg att komma.
Jag ska byta till en annan VNS / vagus nerv stimulator.
Vi vet inte fall min börjar tappa batterit eller om den bara inte vill hjälpa mig längre.
Det finns en annan sort som jag kommer få i min kropp som verkar mer komplicerad men också spännande att byta mackapär. Till en som inte har gått i konkurs.
Jan/feb tror vi, troligtvis i feb.
Just nu är jag så trött på mina anfall att jag bara är på väg att sprängas.
Feb är snart, kanske 2019 blir ett bra år för mig.
Jag ger inte upp, jag pluggar trots att jag är bakis med akut mediciner, jag tar inte akut mediciner för än jag har krampat i timmar på grund av att jag vet att det ger mer biverkning än mina anfall.
Jag har svårt att sova på nätterna på grund av spänning men Dexter slappnar av mig lite.
Idag krampa jag i timmar en bucculam gav jag upp med, imorgon skola.
Min personal har bett mig ta fram kläder, jag skämms jag har inte orkat men det vet hen imorgon. Nu ska jag redan sova, jag ligger redan i sängen. Mina ögon går i kors.
Sat nam på er.
( vet inte vad det betyder men så säger man på yoga)