Varje dag, minut och sekund

Hela tiden tänker jag på operationen som är på väg att komma.
Jag ska byta till en annan VNS / vagus nerv stimulator.
Vi vet inte fall min börjar tappa batterit eller om den bara inte vill hjälpa mig längre.
Det finns en annan sort som jag kommer få i min kropp som verkar mer komplicerad men också spännande att byta mackapär. Till en som inte har gått i konkurs.
Jan/feb tror vi, troligtvis i feb.
Just nu är jag så trött på mina anfall att jag bara är på väg att sprängas.
Feb är snart, kanske 2019 blir ett bra år för mig.
Jag ger inte upp, jag pluggar trots att jag är bakis med akut mediciner, jag tar inte akut mediciner för än jag har krampat i timmar på grund av att jag vet att det ger mer biverkning än mina anfall.
Jag har svårt att sova på nätterna på grund av spänning men Dexter slappnar av mig lite.
Idag krampa jag i timmar en bucculam gav jag upp med, imorgon skola.
Min personal har bett mig ta fram kläder, jag skämms jag har inte orkat men det vet hen imorgon. Nu ska jag redan sova, jag ligger redan i sängen. Mina ögon går i kors.
Sat nam på er.
( vet inte vad det betyder men så säger man på yoga)