Denna period är inte rolig, jag vet att jag har skrivit det hundra gånger förut men jag säger det igen, jag väntar så mycket på min operation.
Jag är livrädd att bli förkyld så operationen måste vänta ännu längre.
Jag räknade förut veckor jag var anfalls fri nu räknar jag timmar. Någon dag bra per månad.
Väntan ger mig ångest, att inte veta hur länge väntan är ger mig oro.
Mitt hopp till framtiden är stark.
Men jag kan inte välja, jag har epilepsi, jag har min cp-skada, jag har min dysnomi, jag har min hjärn trötthet.
Jag kan inte välja att satsa på att träna bort hjärntröttheten och vila från epilepsin ett tag. Jag kan inte heller välja att att visa fram att man kan trots cp-skada och ta bort min dysnomi för dagen jag behöver mina ord.
Får jag myclet hjärntröttheten får jag mer anfall, behöver jag mycket akutmedicin blir dysnomin ännu vimsigars. Och jag säger att jag ska till Landvetter när jag egentligen menar salhgrenska.
Många människor som klagar på de tuffa dagarna kan ofta ta en paus från träningen och satsa på jobbet, ta en paus från shoppingen för att bara bara med familjen och umgås.
Jag kan bara välja en sak om dagen max 2 när jag mår bra.
När jag har opererat mig vill jag känna att jag mår bättre, piggare, gladare och kortare anfall. Förhoppningsvis tar den bort ångesten. Jag kommer orka så mycket. Tänk om jag orkar träna ordentligt igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar