trött!

Jag hade tänkt att skriva oftare. Jag har försökt flera kvällar men jag har bara inte vetat hur jag ska skriva. Jag vill skriva så mycket samtidigt som jag måste tänka mig för.

Hjärntrötthet och epilepsi är det jobbigaste av allt jag har fått av mina hjärninflamationer. Ingen av de syns därför är de svårare att förstå. 

Mitt stöd jag har nu måste jag lära allt om och om igen. De är så många de skyller på att det är vikarier här men jag kan få ångest av fel ordinarie också. För jag vet att hen inte kommer att klara av jobbet. Dvs hen ger så många frågor och hör inte vad jag säger att det blir lättare om jag gör det själv trots Hjärntrötthet. Jag har vart iväg i jul/nyår inte behövt sömntabletter på två veckor. Men nu kommer användningen igen. Jag pratar med de som jobbar med mig om det jag och psykologen har sagt. Det jag får svar är att det är bra att jag går till psykologen. Meningen är att de ska hjälpa mig med det psykologen har tipsat om. Så fort jag säger till om något så får jag bortförklaringar (hen gör sitt bästa, hen förstod nog inte, hen menade nog inte så.) Istället för att ta ett snack med varandra att nu har det blivit fel. Alltså blir det så gott som alltid alla stöd assistenter mot Frida. 

Jag längtar till psykologen igen även om jag brukar tycka att det är jobbigt just vid tillfället. Jag har så mycket att säga, så mycket som vill komma ut men när jag väl är där brukar det plötsligt inte komma ut... 

Puh! 

Godnatt på er Dexter sover redan som en stock jag med hoppas jag!