När jag bodde på service bostad med för lite hjälp kämpande jag. För jag hade hopp. Jag hade en väntan på ett service bostad I Göteborg. Det skulle bli bättre då. Jag skulle kunna ha möjlighet till stöd dygnet runt men egen vanlig lägenhet. Jag märkte snabbt att min hjälp gick efter hur de mådde. Alltid var det något att skylla på. Jag var tvungen att boka in de tidigare, jag var tvungen att tänka på hur de skulle kunna planera. Om jag klagade så skulle jag tänka på de som jobbade på bostaden. Jag hat verkligen inget emot hörselskadade, jag har en vän med hörapparat det går jätte fint. Vi behöver bara ha tålamod eftersom våra bådas nedsättningar gör det svårare för den andra. Men har man tålamod och känner varandra så går det fint! Men jag hade en personal med hörselskada som skylle på det hela tiden på ett argt sätt. Förklarade även till mig på ett sätt som om jag skulle ha hänsyn och förklara tydligare när jag redan försökte förklara så tydligt som möjligt med min cp skada. Jag fick inte bort henne jag skulle ha hänsyn till att chefen skulle prata med henne och diskutera..
De säger att det är mitt liv, man ska vara fri och som alla andra. Jag längtar efter att jag får lämna nycklarna och aldrig mer ha något med de att göra.
Jag vill verkligen säga tack till alla fina kommentarer på Facebook med det jobbigaste som har hänt mig på service bostäderna.
Jag har världens bästa familj som tar hand om mig och hjälper mig samt förhoppningsvis får jag personlig assistans!
Kram alla fina människor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar