Som en del vet så är psykiskt mående osynligt. Många tror att det är lätt att laga medan jag som har både och vet att psykiskt är så mycket svårare än fysiskt... Ändå får man leta efter hjälp. Hjälp som inte säger samma sak som den förra. Hjälp som har förståelse men när det inte syns så är det som att det inte finns...
Jag mår bra när jag gör saker. Saker som visar mig att jag kan och går framm till mina mål. Men det blir tjat i vården att man ska ha sysselsättning. Jag vet knappt vad de menar med sysselsättning? Arbete? Dagligverksamhet? Praktik? Sport?
Jag har mitt mål men jag kan bara satsa på det annars blir det för mycket. Men om jag satsar mot mitt mål får jag arbeten.
Imorgon ska jag göra en ny konstig rent utav idiotisk grej tack vare politikerna!
Jag ska göra ett gång test! För att se hur bra jag går innan de lånar ut en ny permobil till mig. Min permobil är cirka 8 år men innan de ger mig en ny måste de kolla hur mkt jag klarar att gå.
Om jag var så kallad frisk så hade jag använt mina ben 100% eller cyklat varför skulle jag orkat kämpa för att ha permobil?
Får se hur detta test kommet se ut.. I mitt huvud har jag en som säger till mig att gå tills jag ramlar ihop. Så hoppas jag att det inte är men vet vet hur ska de testa min gång? Hur ska de se hur långt jag orkar gå om jag inte går tills jag blir slut?
Godnatt på er mina vänner!
