Det många inte vet är att jag får leva dubbel liv. Ett med familj, vänner och min kämpar glöd!
Ett med funktionsvariatoner, diskrimineringar som en vardag pga att folk inte förstår, möten efter möten om samma saker dvs hur dålig jag är i vardagen vad jag inte klarar av, hur mycket hjälp jag behöver av folk som är bättre än mig.
Det kanske låter hårt men tyvärr sant...
Det viktiga är att jag behåller det positiva livet som jag älskar och tror på mig själv och vägrar ge upp på! Det andra kommer alltid vara där men utan det hade jag inte vart jag!
Godnatt på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar