Jag kan inte kalla han för epilepsihund än tkr inte jag i iallafall. För mig ska man utbilda hunden inom SBK "eller liknande". I alla fall Jag vill inte inse att jag är på väg att få anfall men så såg jag Milo hålla en leksak och kolla på mig noggrant. Det kroppsspråket på en labbe det visste jag sa: Gå och sätt dig ner! Jag satte mig men han var inte nöjd det var som att han väntade på att någon skulle komma. Trots att jag hade anfall kunde jag ringa mamma och säga Milo vill att du ska komma!
Mamma kom och Milo visade vägen till mig!
Jag begär inte Milo att kunna detta än vi tränar skojs skull och har det som våran fritid det är viktigt ha ungdoms träningen som nr 1.
Nu har Milo lärt sig den knasiga doften som kommer på matte som betyder att matte behöver hjälp.
Jag får sådan påminnelse av Dexter samtidigt som jag får ögon på min andra hjälte som har börjat förstå varför jag luktar konstigt ibland och vad som behövs göras.
Nu är det bara tonårs trots och mycket fika övningar.
Men jag har en sådan fantastisk labrador som känner av mina epilepsi anfall och larmar.
Behöver nästan bara göra lämplighettest osv sedan klar ^^
Älskar dig så Milo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar