onsdag 25 april 2012

:'(

Mycket medicin, mycket anfall! Är det inte meningen att medicinen ska ta bort anfallen???

Hur länge orkar man, hur länge står man ut? Jag har en skola o sköta men det blir mycket slarv med den (alldeles för mycket!), jag har till o med slarvat hos mina djur!!! De brukar jag inte slarva med i första taget! Har jätte dåligt samvete! I helgen måste det städas!!! 

Ingen förstår, ingen kommer förstå, ingen vet, ingen kommer någonsin veta hur det är...

De tror att de förstår, de tror att de vet men sanningen är det gör de inte o kommer aldrig göra!!!!

Mina tårar rinner på nätterna, efter ett anfall rinner de ännu mer! 

Tro o hopp börjar också rinna bort, varje anfall suddar bort en bit! 

Men familjen, vänner o Chiva som ingår i familjen fyller i de flesta bitarna som rinner bort! <3 

Hade ingen bra familjebild men Chiva lyckas alltid fastna på bild XD <3






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämplighettest med nästa assistanshund!

 Jag saknar Dexter och det kommer jag alltid att göra. Det värsta är att det är nästan tuffare nu att jag verkligen vet att Milo en dag komm...