Why?

Epilepsin värre än någonsin!

Inte en minut själv, alla måste ha koll vart jag är, vad jag gör, ensam hemma är ju inget att tala om!

Jag har aldrig vart rädd för anfallen, men nu är de större o längre! Vet inte längre fall det kommer gå över utan medicin, kommer det gå över med medicin? Tänk om jag får anfall de få stunderna när jag är själv?

Jag kan le, jag kan skratta, jag kan dölja mina tårar, jag kan säga att det är okej även om jag har fått ett stort anfall, jag kan säga att det gick bra!

Men sanningen är inom mig ler jag inte, jag skrattar inte, jag håller tillbaka mina tårar, det är inte okej, det gick inte bra för det gjorde ont!

Jag vet inte fall jag kommer hitta rätt medicin eller fall man kan operera bort anfallen eller fall de kommer växa bort eller fall de kommer bli värre o större!

Jag försöker kämpa, jag försöker dölja men jag orkar inte dölja mer!

Jag vill bara bli fri från anfall!

- Tänk på att det finns folk som har det värre säger folk ofta!

Men jag då? Jag vet att folk har det värre men jag mår inte bättre för det!

Det värsta är att jag har en skola att sköta med!