Om jag ska vara ärlig rinner mina tårar från mina kinder och mitt hjärta skriker efter en kram. Just nu är jag ensam hemma, mamma ville att jag skulle följa med o basta. Jag ska egentligen inte vara själv hemma! Men jag orkar inte mer, jag vill inte basta, jag vill inte följa med överallt men jag får anfall på anfall o jag vill inte ha anfall mer!
Fick ett till anfall nyligen, men det gick bra. Men nu får det vara nog tycker jag!
Ibland frågar jag mig själv: vad har jag gjort för att förtjäna anfall? Har jag gjort något för att förtjäna det?
Å idag när jag kom på att jag var en vecka före blev jag helt noll ställd, då kändes det som att jag inte kommer träffa mina vänner på evigheter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar