Imorgon är det dags!

Jag har väntat länge på att jag ska våga, jag har fått ångest, jag har velat våga men tänkt för mycket på vad som hände...

Jag glömmer det aldrig det var 11 Nov 2013 olyckan hände och idag är det den 2 Feb 2015!
Imorgon är det 3e Feb 2015, jag är stolt över mig själv att jag har bestämt mig för att försöka våga från att vara livrädd för konstiga saker jag aldrig skulle vara i hela mitt liv annars!  (Duschen kanske sätter på den, tv kontrollen kanske sätter på den och mkt mer!)
Jag har pratat med både psykolog o kurator, kurator pratar jag med fortfarande.

Jag säger inte att jag kommer vara orädd, helt lugn, lita på att det blir rätt, kanske får jag prata med psykolog igen. Men om jag har kämpat såhär länge då klarar jag mer!

Jag kommer få stor hjälp imorgon det kommer gå bra!!!

Jag ska klara det här !!!

Vad som än händer ska man alltid komma ihåg sina drömmar! (t.ex. bli anfallsfri!)
Påmin mig om det!

Kram på er!

Men normal kommer jag nog aldrig bli,

vad är normal föresten??