Tack mina vänner!

Jag vet inte vad jag skulle göra utan er, just nu har jag det svårt. Jag är så nervös över hur jag ska kunna flytta hemifrån och hur det ska gå. Så nervös att hjärtat dunkar fort och min ångest kommer tillbaka. Men tack vare mina vänner jag vet att dem finns, jag kan ringa och prata med. Dem lugnar mig och säger att jag är stark, får mig att tänka på mina positiva saker, får mig att tänka på att det är ep läger i Idre snart och då kommer det bli massa prat och snack och skidor.

Men till det får jag försöka lugna ner mig. Åka till Värmland hade inte vart fel ^^.
Som tur var vet jag att jag alltid är lika välkommen < 3

Jag ska få träffa kurator, psykolog, sjuksköterska, läkare i Sahlgrenska i Jan. För att få hjälp med överklagan. Jag kommer aldrig byta sjukhus, jag önska att jag kunde säga att jag aldrig skulle byta läkare också!

Mitt hjärta dunkar, dunkar och dunkar jag önska att jag kunde slappna av men jag känner att jag är nervös fast jag vill igronera det pga både mage o hjärta...

Jag önska att dem som bestämmer kände såhär nu med så kanske hon ångra sig!

Jag säger bara tack mina vänner, era samtal gör väldigt mycket

Kram på er!