Under galan, den korta stunden jag var på scen var jag glad. Jag var inte blyg. En hel del är imponerade, förvånade att jag inte var nervösare eller blygare. Grejen är att jag var inne i min dröm. Jag var på tv, på scen. Jag hade blivit sminkad och jag var fin. Jag var inte rädd. Jag hade chansen på mig att visa mig själv. Visa vem jag är. Framför allt vad Dexter gör såklart men den korta stunden på scen var jag nöjd, jag visade vem jag var. Jag kände mig stolt över både Dexter och mig själv. När jag kollade på bilder och galan så såg jag vad (positivt) kaxig jag var. Så ska det se ut tänkte jag.
Dexter har gjort mig modig, positivt kaxig, glad, jäkligt envis.
Har ni missat se på:
http://www.aftonbladet.se/svenskahjaltar/article24097236.ab
http://fridasactzone.blogspot.se/p/berattarinfo.html
Ha det gött!
Lita på er själva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar