Kanske, kanske inte

Jag har inte samma vardag som "alla andra".
Tro mig jag tänker troligtvis som dom flesta.
Kommer jag få en kille någon dag, kommer jag få barn, kommer det bli en flicka eller en liten kille. Kommer jag klara av att bli den jag vill bli, kommer jag komma upp till mitt mål.

Skillnaden är att jag har många mer tankar än så...

Kommer någon kille som jag blir kär i acceptera mig för den jag är, kommer jag vara redo att dela mitt liv med någon, har jag energi till det eller vinner min hjärntrötthet, är det bättre att tänka att jag ska må så bra som möjligt.
Jag vill ha bebis, eller?
I framtiden ja eller vill jag bara ta bort min fucking mens som ger mig mina anfall en vecka innan, anfall, värk och ännu mer trötthet veckan som pågår, lite mindre anfall veckan efter och väldigt få en vecka i månaden. Den är nu, jag passade på och gå på SH'BAM som inte blev av pga att det var bara jag som kom. När jag kom hem dansade jag just dance minst en timma på ps4. Idag ska jag träna trots jag har vart i skolan.
På hela denna veckan har jag bara tagit en bucculam och ingen stesolid. Förra veckan tog jag för många utan val, förr förra med.
Kommer det bli bättre med den nya VNS:en?
Jag hoppas det...
Jag får hallucinationer av min medicin, i början var det inte så jobbigt nu blir jag så trött i ögonen, har svårt att se ibland, jag vet vad hallucion är och verklighet. Men ibland tvekar jag.
Läkaren sa operation januari, min sjuksköterska sa februari.
Jag kollar efter den i breven varje dag jag hör brevbäraren komma.
Bucculam gör mig även torr i halsen och då får jag ännu svårare och prata.
Jag skriver inte detta bara för att det är synd om mig, det finns människor som har det värre.
Jag tycker bara att det är skönt att skriva av mig, dela och hoppas att vänner och bekanta förhoppningsvis andra följare lär sig något nytt.
Bland annat att alla inte tar studenten går på högskolan och sedan får jobb eller liknande.

Många tycker att jag har för hög dröm om skådespeleri,
Jag har vart i flera kurser, i underbara kollot skådespelade vi, jag har varit statist i två filmer en bättre , en av dom vet jag inte hur känd den kommer bli men ändå.
Jag är på kurs varje tisdag nu impro teater.
Snart är jag färdig med komvux och kan söka mig till Skådespel högskolan i Göteborg.

Min hjärna är verkligen positiv ena sekunden och sedan kan den bli lite trött på mig själv och så går det runt, runt och runt i huvudet på mig.