Lov.

Människor brukar älska lov och ledighet. Medan jag känner en slags ledighet i skolan från vardag, stödassistenter, arbete med förklaring, beroende av folk som jag inte har något val vem det blir. Många tror att det är bara är fantastiskt att få stöd i vardagen. Om alla stödassistenter var bra hade det vart fantastiskt. Men inte helt 100 då heller. När jag behöver paus från de som jobbar hos mig åker jag till min familj. Jag har det fortfarande otroligt mycket bättre än i Borås stad. Det som gör mig trött är när de inte förstår, hör, lyssnar, låtsas att de hör, tror att jag inte förstår. Jag måste hjälpa de att hjälpa mig och det blir bara en ond cirkel. Jag väljer inte vem som ska komma och hjälpa mig med mitt liv. I skolan blir jag ledig ifrån mitt vardagliga liv, i teatern är jag någon annan. Lovet är i alla fall bara 1 vecka sedan kör vi på igen i skolan jag ser verkligen fram emot det!

Jag har bra stödassistenter, de flesta vill hjälpa mig så gott de kan. Speciellt ordinarie personal. Sedan har vi politiker som bestämmer hur vi ska ha vikarier från vikarie "Polen" som inte har kunskap. Även om det står på mina papper vad man ska göra så ser jag okunskap och rädsla. De första gångerna kan alla ha lite oro men de med kunskap fixar det stabilt trots oro utan kaos.  Politiker tänker på pengar istället för att ge oss de som känner oss och har kunskap så får vi de som har blivit arbetslösa nu vid covid. Spelar ingen roll vad de har jobbat med. Innan kunde personalen ta varandras timmar när någon var sjuk så kom en annan ordinarie.  Det är för  dyrt att göra så för hela Sverige.  Jag kan inte säga vilka jag trivs med och inte eller säga kan jag men fall det händer något är en annan sak... 

Godnatt på er, imorgon är det dietisten för mig. Inte för jag är tjock utan för jag inte ska glömma att äta och äta saker som inte hamnar i halsen. 

Ha det gött! 😉