Jag sa nej!

Jag sa nej till en stödassistent som skulle komma imorse. Jag blir bara tröttare när hen kommer vilket gör att det inte funkar. Även om jag sa det igår fick jag sms imorse att hen var påväg. Jag fick ännu en gång säga nej det går inte. Jag fick en snabb hjälp av en annan men om jag visste om all mansplaining jag skulle få hade jag nog hoppat över den personen också. 

Jag skulle haft möte med chefen imorse men bara några minuter innan skrev hen att hen inte kunde. Vi ska ta det imorgon istället. Jag känner hur spänd jag är via min käke som spänner sig. Hela tiden ska jag ha respekt för de som gör fel pga att sådant kan hända. Om de någonsin gör fel förresten ingen erkänner att det har blivit fel inom stöden. Vilket gör att alla fel kommer på mig. Som tur var har jag några bra som jobbar med mig och som jag kan prata med. 

Jag hade dock fel på min psykolog tid det var inte idag jätte märkligt att jag har skrivit det på schemat men jag är ju lite vimsig av mig. 

Imorgon får jag bara lugn stöd om allt går som det ska vilket är väldigt skönt! 

Dock möte som sagt också vilket jag såg fram emot innan men nu är jag bara trött på det eftersom mina ord inte längre känns vara så viktiga för de. 

Dexter påminner mig ofta om att tänka här och nu och när jag ser hans djupa andetag blir jag lugnare. Säg någon annan hund som har varit (epilepsi, assistans och psykisk hälsa hund) 😆❤️

Så nu får vi leva i nuet och njuta av stunden det låter i alla fall bra. 👍