Fokala, funktionella anfall vet politikerna vad det är?

 Jag har den bästa sjukvården i Sverige inom epilepsi. Jag har ett epilepsi team som bara har epilepsi i området. Politikerna har gjort så att de får så lite pengar så de inte har råd med tillräckligt med läkare vilket gör att de försöker bli av med vissa patienter det vill säga till exempel mig. Som har en svår behandlad epilepsi men fokala anfall och funktionella anfall. Borås har trott och misstolkat att jag tar bucculam på grund av stress så nu tror Salhgrenska att jag har gjort det utan att säga det till mig att jag tar det på grund av stress. Det jag har märkt är att de har vart snåla med recept, jag har inte fått akut medicin på akuten ens. Det ända de har sagt till mig är att jag inte ska ta akutmedicin vid funktionella anfall som jag inte har fått någon hjälp med. Där behöver man psykolog, kurator osv för att lära sig behandla de anfallen som man till exempel kan få efter trauman.. 

Jag har dock hört om vård i Spanien som man kan få via Försäkringskassan vet dock inte hur man gör riktigt men kanske kan man lista ut det med. De ska tydligen vara kunniga i den här formen eller vad man nu säger. 

Jag önska bara att jag kunde åtminstone vara normal hos de "onormala"

Snälla Sverige rösta på vänster sida dvs Vänster, Miljöpartiet, Socialdemokraterna (är i mitten) även centern väldigt i mitten. Höger igen då kommer jag snart inte ha någon vård alls vilket gör att jag kommer få otroliga anfall fler människor blir rädda för mig för mig och mina anfall. Det och utan bucculam som jag har svårt att få nu redan slutar inte bra eftersom jag har slutat ringa 112 för att vara säker på att inte göra fel och ta för mycket men då inte fått någonting eftersom de tydligen inte sett någon epilepsi anfall i blodet. "Jag fattar ingenting heller" Det de inte ser på EEG tror de att de ska se på ett blodprov.. 

Så nu blir det jag och mina assistenter som får utgöra fall det är epilepsi anfall eller min uppgift mest jag under ett anfall. 

Vi får se hur det går på Liseberg när jag kollar på Hooja, jag ska dit vare sig med eller utan akutmedicin! Jag ska inte sluta leva bara för att det kan hända saker. 

Idag fick jag svar att Borås har hand om mediciner och Sahlgrenska VNS vilket inte stämmer för min läkare har sagt att vi ska ses i höst/vinter i Sahlgrenska. 

Puh jag orkar inte, jag ska försöka stressa ner mig men hur då?

Här händer det framgångar i alla fall 😍

Såg Genny Zero omg!

 Nu förstår jag varför en Genny zero är dyrare än en bil för det är verkligen som en bil! 

Den nya Genny Zero har det som var problemet med den andra, hjälp med broms, snabb parkerings broms och som jag redan visste mycket smidigare sätt som gör att styret åker ner så man kan gå av istället för att ta bort hela styret. 

Jag hoppas att hitta fonder nu trött på att kriga om permobil trots att jag fortfarande kommer behöva den (tror jag 😛).

Just nu behöver jag en period med bara permobil när folk känner mig och har jobbat med mig samt jobbar med mig om permobilen jag behöver samt kanske kommer det en begagnad om några år men många kommer nog vilja ha den dock...

Kanske hittar jag fond pengar och jag är tyvärr rädd att jag inte får låna en ny Permo av landstinget än pga att jag fick min hyfsat nyligen.. 

Det är min bilvärld, jag får inte köra bil på grund av epilepsin vilket är mycket förståeligt. När jag var yngre hade jag hopp att i framtiden kanske det kommer men trots att jag väldigt sällan ger upp så ser jag möjligheter istället för att vänta på väldigt svåra möjligheter. 

Söka fonder tar ett tag, sälja Genny mobility 2.0 kommer nog ta ett bra tag det var många där nu. Men kanske om jag får låna en annan permobil en lättnad kommer också. 

Nu får vi passa på njuta av sommaren som är här!                                           

Det som ska förbättras försämras...

Nu ser jag vad Sverige gjorde mot mig i ca 28 år. Jag har fått anpassa mig när stöden har kunnat hjälpa mig, jag har fått tacka ja till det komunnen erbjöd. Även bara acceptera de som jobbade med mig oavsett om de skötte jobben, gjorde misstag hade de möte när jag behövde hjälp så var det mötet som var nummer 1 trots om det var samma varje vardag. Ekonomin var också nummer 1. Nu har jag assistenter som jag väljer ingen annan, jag har en egen lägenhet första hands kontrakt med min Milo. Jag har saker som behöver förbättras med t.ex hjälpmedel som inte längre varken får permo garage eller stå i lägenhets entre, jämnlikhet ska förbättras säger de och ja jag har fått assistenter vilket gör mitt liv så mycket friare men nej, bilar, cyklar, mopeder, motorcyklar får parkeringar men inte ett hjälpmedel så som permobil. Jag kämpar för att få en mindre men alla har semester. 

Som jag säkert sagt förut inte många politiker pratar om LSS men vi behöver förbättra 

LAG OM STÖD OCH SERVICE TILL VISSA FUNKTIONSHINDRADE. 

Men också anpassningar jag vet mer om permobiler än vad arbetsterapeuter gör det kan vara att det är mitt liv att ha ett sådant hjälpmedel men det är tråkigt att man ska behöva ta allt i sina egna händer även om det är deras jobb. Min går inte in i lägenheten men någon sa att det gör den så nu är det kaos när hen har semester. Jag gillar sommaren men jag hatar när alla har semester som jag behöver. 

Jaja på onsdag blir det resa fram och tillbaka till uppland Väsby och sälja min fina Genny mobility. Den passar tyvärr inte på hundpromenader. Men får se fall jag får sålt den och förhoppningsvis en mindre permobil hela tiden. Tyvärr går de inte i 20km i timmen haha!

 

 

Önska fler kunde acceptera det de inte ser.

 Jag har inte svårt med min cp-skada den gör att jag är den jag är. Jag hade nog aldrig kämpat som jag gör utan den. Min epilepsi har jag bara vart tacksam för nu för att det är den som gör att jag får personlig assistans annars är den skit speciellt när den är komplicerad som den är. Hjärntrötthet och PTSD ev CPTSD önskar jag fler förstod då skulle fler vara till stöd det hade räckt med intresserade men det blir svårt att förklara vad som har gjort en bättre och sämre samtidigt som personer kanske ändå har förstått lite men man vet inte hur mycket. 

Om du känner någon med PTSD istället för att förklara tipsar jag om att lyssna varje PTSD  varje epilepsi m.m. är olika fast inte alltid synliga.

Jag kämpar och jag har gått framåt så otroligt mycket lite psykolog mycket mig själv. Jag önska bara att fler kunde förstå att de inte vet ler förstår allt vilket finns böcker, föreläsningar. Jag accepterar att jag inte kan, förstår allt om funktionvariationer jag inte har men då frågar jag först frågar man om det är okej förstås. 

Nu ska jag gå in på IKEA och kolla efter en hylla som jag behöver fall pengarna räcker det märker vi. 

Trots branta hinder

Så kommer man upp

På något sätt!

Vart så rädd att gamla jag försvann...

 Efter gymmet idag gjorde jag stretching och jag tänkte mycket efter komplimangen jag fick efter en man att jag kämpande bra och han såg väldigt glad ut. När jag började gymma fick jag ofta sådana komplimanger men jag trodde efter allt som har hänt och jag flytta hem att den Frida är borta. Fick lite hopp först när min nya granne sa att jag var glad och positiv. Dessutom har jag vågat kämpa mot min PTSD.

Jag har även börjat kämpa för en planering inför hösten den kanske inte är så stor men ni ska allt få se.

Men varför har jag det så svårt att se att jag fortfarande är kvar, min kämpar glöd är fortfarande här!

Jag hoppas jag träffar fler trevliga personer som gör dagen så mycket bättre och får en själv att se jag är fortfarande här trots att vissa har gjort mitt liv lite tuffare men min backe har alltid vart lite brant det går även göra den plattare. 

Jag och Milo ska fortsätta att träna och vi kommer att klara det här! 

Bloggat i 15 år!

 Nu kom jag in här igen,

Vet inte hur jag ska lösa mitt lilla mysterium, jag har fixat allt som gör att jag kommer in på denna gmail men kommer inte in på något annat ställe än detta.  Denna blogg är 15 år i november!

Så jag vill gärna ha kvar den när denna dator säger hejdå.. 

Om 6 dagar blir det en flytt, ett steg framåt i livet igen.  Jag har Personlig assistans dynet runt på grund av epilepsi bland annat och det har gjort mig så mycket friare. Jag har dock märkt att man kan ha olika syn på assistans och jag vet inte hur man ska ta det alltid. 

På tal om annat så har jag ändå vart med om en del saker dessa år. Till exempel blivit fadder, ett av mina syskon barn har tagit studenten, ett till gör det om några dagar och jag är mycket stolt. Alla mina syskonbarn är jag här för det hoppas jag de vet. 

Har även troligtvis FND alt muskelspänningar vilket gör att jag behöver lära mig att se vad som är epilepsi, Functional Neurological Disorder eller muskelspänningar vem vet kanske både och lära mig när jag inte ska ta bucculam i alla fall. Man kan egentligen få hjälp att hantera det men vården har fullt upp nu för tiden och eftersom jag är så speciell och de inte 100% vet antar jag att jag bara får försöka med det de har sagt.

Tränings dag!

 Igår var det tränings dag för mig och hund. Som tur var har jag en förstående instruktör som får stå ut med min hjärntrötthet och assistent som får komma ihåg det mesta. Det är också kul att man har en vän som instruktör. 

Även om man är hund kunnig så behöver man instruktör som hjälper en och se de små misstagen som gör stor skillnad som är svår att se under stunden. 

Denna gången låter jag utbildningen ta sin tid. Milo kan larma, han kan hämta saker och öppna dörrar men man måste lära de viktiga saker som att inte äta upp saker vid bord, inte ta roliga saker och det roligaste att inte göra någonting. 

Våren och sommaren är lättast att träna på så det kommer nog bli en bra student i början av hösten. 

Åre

 En resa blev det allt, dit vägen var det snö så det tog längre tid men hemvägen var det mysigt väder. Hela veckan hade vi fint väder och jag åkte i blå backar och röda backar. Kom upp till högsta toppen i Åre 1446 m tror jag att det var. Väldigt spännande i alla fall. Jag åkte allt från ankarlift, sittlift till gondol med lilla biskin och skidskolan. I maj ska jag absolut söka pengar till nästa Åre skidtider. Man måste vara i god tid med de fins fonderna som finns. Tipsa gärna om ni vet några bra till resor jag vet en som öppnar i maj som sagt. 

Jag har självklart ramlat, vad gör man i fjällen om man inte har ramlat? 

Åkt biski, snöscoter typ det får man ju inte missa, vart bakis, solat och visat Milo fjällen! 

Många säkert redan sett men här har ni lite att se:

Har ni några tips till fonder för någon som är över 30, cp-skada, epilepsi skriv gärna!

Jag drar till fjällen!

 Jätte snart blir det fjällen och denna gången kanske det inte blir super blå vänster sida efteråt för denna gången blir det bitski!

Alltid åkt snowblades och det har vart lättare än vanliga men många vurpor. Nu kommer jag förmodligen inte kunna styra själv men jag kommer kunna åka massa backar i alla fall röda hoppas jag! 

Om jag tycker detta är så kul som jag tror blir det ansökning till fondpengar igen för oj vad värt det blir att få komma iväg på sådana här saker. Nu när det närmar sig längtar jag verkligen resan kommer vara 12 timmar plus stopp Åre är en bit bort men det är så värt jag längtar att äntligen komma till en plats jag är en av de det var inte igår. 

Efter detta kommer jag skicka tack kort till fonden och hoppas att de ser hur tacksam jag är för det de gör!

Nu kommer ni nog få vänta en vecka om jag inte bloggar under resan. Då kommer massa kort från fina Åre och totalskidskolan som har lärt mig att åka skidor förut. Nu provar jag på på nytt när man har en vuxen kropp som är svårare att ta upp efter alla vurpor. 

Botox time..

 Mina muskler spänner sig igen. 

Käken, benen, tummen och armen så nej jag gör det inte för utseendet jag har haft det som medicinskt ända sedan jag var jätte liten. 

Moderaterna och höger styr nu tyvärr så jag får "bara" varje halv år och det mesta går ut på mig efter 3 månader. 

Idag ska jag i alla fall fixa så jag träffar en fysterapeut som kan kolla så det hjälper och inte bara kostar. Förståeligt på ett sett men jobbigt på ett sett och hålla på och åka till alla möjliga folk hela tiden. 

Man får vara glad att man bor i EU jag brukar säga Sverige men börjar tyvärr tvivla i alla fall när det gäller vården. Jag är i alla fall super glad att jag har personlig assistans nu men dock livrädd att bli anfallsfri för det måste jag ju ha för att ha assistans det där är ju lite konstigt att känna så. 

Nu får jag göra mer låtar, nej jag skulle ju boka rehab det får jag fixa nu så jag inte glömmer ha en fin dag!

Fina Dexter,

Alltid med oss i hjärtart!

Musik, fest, fjällen m.m.

 Börjat göra massa låtar vilket gör att massa känslor kommer ut. Väldigt skönt samtidigt som det som det är svårt att veta vad och hur mycket man vågar dela ut. Jag är ju sådan som lyricsen på låtar väldigt mycket på vad låten handlar om vilket gör att jag tror att alla gör det men jag har lärt mig i livet att alla inte gör. Kanske har det med mitt kulturella liv att göra lite komplimang till mig själv. 

Nu är det jätte snart fjällen jag är så tacksam till fonden som jag fick! Före det blir det fest med teater gänget från angered vilket var super länge sedan. Så det är mycket spännande på gång behövs nu känner jag. Jag hoppas att ni alla har det bra och så får vi hoppas på mer sol! 

Mina låtar här:

https://musicgpt.com/user/fridabergstrom95a 

Olika känslor...

 Jag önska att alla mina funktionsvariationer, trauman så som PTSD och skada i hjärnan som hjärntrötthet och dysnomi skulle vara mycket lättare att förklara men det är svårt att berätta till sådana som inte har vart med om liknande. Många vill ofta sudda bort det jobbiga och bara lyssna på det positiva. Tillslut berättar man bara det de vill höra... 

Jag försöker alltid se det positiva med livet och just nu har jag kommit på hur man gör låtar och jag kan visa mina känslor och breda ut mig igenom de. Jag hoppas att de är omtyckta och får fram sin betydelse! Lyssna gärna och skriv så lär jag mig vad jag ka fortsätta med och vad jag kan göra bättre!

Kram på er lyssna och tyck till!

Motor in my chair

by 

Frida Bergström

Börjat göra mina låtar!

 Innan var jag lite emot GPT som gjorde låtar men så såg jag en annan person med funktionsvariation som gjorde låtar via de. Wow tänkte jag varför inte använda det som hjälpmedel?

Så nu har jag fullt upp med låtar och det är så kul. Jag har fått beröm från kompisar som kan musik vilket gör mig stolt över mig själv. Använder bara chatgpt för att hjälpa mig med språken men låtarnas handling är gjord av mig själv och texten har jag bara fått lite stöd av så det blir rätt ord osv eftersom jag skriver de på engelska och har dysnomi "tal och minnes svårigheter med ord" Kan blanda ihop ord både svenska och engelska det blir ju inte så bra om jag gör på mina låtar så röst hjälp och lite rättning på texten sedan har jag en låt. Jag hoppas att jag kommer på fler låtar och att de blir bättre och bättre.

Nu tränar jag även Milo ganska mycket om en månad blir det fjällen. Både bitski åkning och träna assistanshund i en annan miljö. Jag längtar så mycket. Det är på påsklovet. 

Igår var det redan 2 år sedan min hjälte somnade in och det går inte beskriva saknaden samtidigt som jag är tacksam att jag har hittat Milo. Dexter kommer alltid vara saknad. 

Nu är även våren här så nu hoppas jag på att vår glädjen kommer men det tror jag. Jag har mycket att se fram emot i alla fall t.ex. träffa vänner, åka skidor, after ski, träna Milo förhoppnings vis prov för Milo så vi kan ha sele med fickor osv. 

Idag blir det bodyjam som jag gjorde mycket i Göteborg som jag nu såg fanns idag i Borås, lite liknande hiphop moves. Ha det bra så hörs vi och nu får jag se till att hänga här mer eftersom alla inte har tiktok 😝

Hörs snart!

Stuck in the sand by Frida Bergström 

Hur jag än gör..

 Hur jag än gör så blir jag inte nöjd. I över sig var min dröm att bo i Göteborg många många år och när jag väl gjorde det hade jag för lite stöd, covid kom jag blev instäng i lägenheten. När vaccinet äntligen kom kom jag även in i Angered teaterskola som var min räddning. När mina klasskompisar sa äntligen fredag så tänkte jag å nej nu ska jag till hjälpen som inte räcker till. De som gjorde att jag hamnade i metoo jobbade där med. Jag ska utreda fall jag har PTSD men väntar på vårdcentralens svar. Jag bor nu hemma i ett underbart fint hus men i Viskafors utan körkort. Saknar det lätta att bara ta mig runt via spårvagn och gick det bara bussar eller behövdes byten så tog jag färdtjänst. Samtidigt som jag vill bo nära familj min dröm är väl att jag använder mitt lilla hus vissa dagar och min lägenhet i Göteborg vissa dagar men får börja några ett par år i Borås och lära mig hur personlig assistans funkar i lägenhet. Behöver även få bort min PTSD som jag förmodligen har. 

Drömde att bli skådis visst finns det kvar men än så länge är det statist jobb. 

Jag kunde göra mitt val att göra så jag inte kan göra mina egna barn pga att jag har underbara syskonbarn och att jag valde följa min dröm istället för att ha så ont varje månad. Jag har fortfarande ont och ska göra större operation. 

Hur jag än gör så känns det som att mitt liv bara står still.

Mitt motto är Never give up! 

Milo hjälper mig och snart kanske vi har fått till mina assistans scheman och det blir något av mig ändå!

Ett tack blogg och kärlek till familjen

För många innebär nattassistans att man kan sova tryggt, få hjälp vid behov, och slippa oron för att något ska hända utan att någon märker det.
Det ger också anhöriga som hjälper mig chans att vila och känna att stödet fungerar dygnet runt.

Andra exempel som är bra att tänka på som till exempel jag får:

• Ökad trygghet och säkerhet

• Snabb hjälp vid medicinska behov eller oro

• Minskar stress och sömnbrist för familjen

• Möjliggör självständighet för mig

  
  

  Nackdelar finns absolut

  
  

  ”Samtidigt finns det utmaningar. Nattassistans innebär att någon är närvarande även när man sover vilket kan påverka den personliga integriteten. Det kan också vara svårt att hitta balansen mellan trygghet och lugn nattsömn"

  
  

  Det handlar i grunden om att människor som jag ska kunna leva tryggt och värdigt  även på natten. Därför behöver vi prata öppet om både fördelar och nackdelar, så att varje individ får det stöd som känns rätt för just dem.

  Tillslut vågade jag att söka nattassistenter det blev beviljat och jag ska nu ha möjligheter att göra saker och känna mig trygg vart jag än sover.

  
  

   Jag förstår att många tänker och tycker att det kanske inte behövs. Att jag alltid har haft någon som funnits där för mig och hjälpt mig mycket. Och jag är verkligen tacksam för det.

  Men personlig assistans handlar inte om att jag inte uppskattar er hjälp, utan om att jag vill kunna leva mitt liv på ett sätt där jag får mer frihet och ansvar över mig själv.

  
  När jag får hjälp av en personlig assistent handlar det inte bara om praktiska saker, utan om att kunna leva som jag vill. Det kan till exempel handla om att jag kan komma iväg på aktiviteter, studera, jobba, träffa vänner – utan att behöva anpassa allt efter när någon i familjen har tid eller ork.

  Det betyder att jag får mer självständighet, och ni slipper känna att ni alltid måste ställa upp.

  Jag vet att det kan kännas som att jag ‘klarar mig bra som det är’. Men det är ofta för att ni gör så mycket bakom kulisserna. Ni kanske inte märker hur mycket energi det faktiskt tar både för mig och för er.

  Personlig assistans skulle avlasta er, och göra det möjligt för oss att ha en vanlig familjerelation igen, där vi kan umgås utan att allt handlar om hjälpbehov.

  
  Att jag vill ha personlig assistans betyder inte att jag inte uppskattar det ni gör. Tvärtom det är för att jag älskar er och inte vill att allt ansvar ska ligga på er. Jag vill att vi ska kunna vara familj, inte vårdgivare och brukare.

  Jag klarar mig till viss del, ja. Men jag klarar mig inte utan att det kostar mycket energi. Bara för att jag gör något betyder det inte att det är lätt, eller att det inte påverkar min hälsa eller mitt mående.

  Personlig assistans handlar om att orka leva inte bara överleva. Det gör att jag kan använda min energi till det som faktiskt betyder något i livet, inte bara till att kämpa för att få vardagen att fungera.

  
  

  Assistansen är inte till för att jag ska få mer än andra den är till för att jag ska få samma chans som andra.

  
  

  
  

  
  
  

  
  

  
  

  
  

   

Lämplighettest med nästa assistanshund!

 Jag saknar Dexter och det kommer jag alltid att göra. Det värsta är att det är nästan tuffare nu att jag verkligen vet att Milo en dag kommer bli pensionär och ännu tuffare somna in. 

Nu är han bara drygt 1 år och imorgon lämpligheten! 

Även om det har varit svårt att träna i lilla orten vi bor i så har vi åkt till Göteborg, Mölndal med mera om han visar att han kan gå fint förbi hundar, beter sig bra i Kungsbacka tillsammans med mig så kan vi börja med den riktiga träningen i affärer, sjukhus osv. 

Detta har vart en längtan trots att jag har personlig assistans dygnet runt nu så kan han känna epilepsin före oss alla. Han är min kärlek och om jag ska skriva allt han hjälper mig med så är han:

Assistanshund- hämtar saker, öppnar dörrar. (Assistanshund är även huvud ordet på arbetande hundar som hjälper människor i vardagen. Många säger ledarhundar men det är hundar som hjälper människor att komma ut i samhället trots att de har olika grader svårt med synen.)

Epilepsihund- Larmar innan anfall känner doften i min mun.

Psykatrihund - stress, ångest, odiagnoserad PTSD eller vad man ska säga. (man ska inte diagnosera sig själv men jag har väldigt mkt som tyder på det men har inte papper på det.) 

När Milo är färdig kommer det förmodligen stå Assistanshund, epilepsihund för det är hans huvud uppgifter det andra är bara bonus. 

Nu får vi bara hålla tummarna för imorgon hoppas ni med gör det!

Dexter 

Blev blockad

 Hej, ja Facebook blockade mig på grund ut av att en person hackade mig på Facebook och då tror de att det var jag som gjorde medeltiderna. De flesta utav mina vänner håller jag kontakten via Facebook eftersom vi bor långt ifrån varandra. Det är verkligen många för och nackdelar med alla sidor nu för tiden.

Om en och en halv vecka är det dags för mig och Milo LÄMPLIGHETTEST! Jag skulle inte vart så nervös om inte såhär många saker har ändrats sedan jag var där med Dexter men det var ju många år sedan så det är ju inte konstigt att regler ändrar sig. Jag tror att vi båda är redo och det är dags! Jag hoppas verkligen att han är redo för att hälsa på mig på sjukhuset och ge mig lugn efter operationen som jag ska få när som helst. Jag vet vilken tröst och hur en hund gör en så mycket bättre på sjukhus genom att bara vara. 

Nu är vi i soffan, Milo kommer få arbetskollegor dygnet runt nu tack vare att LSS/försäkringskassan lagarna räknar epilepsi som en av funktionshindren som behöver dygnspass jag får även assistans om jag ligger på sjukhus vilket alla inte kan få. 

Från att ha blivit av med alla timmarna "2 två timmar om dagen" till att få dygnet runt får man plötsligt förtroende igen. Men minnena kommer alltid finnas kvar från det som har hänt.

Blockerad fb men bloggar i allafall

 Jag har blivit blockerad på Facebook och instagram det vill säga där jag hade mina vänner runt om i världen. Det är tufft ibland när man har vänner men långt bort. I småstäder finns inte heller mycket att göra tyvärr. +familj +skog +bra assistenter jag har lärt känna och har nu! men man kan alltid komma tillbaka hit om man har familjen här. Skog finns i Göteborg med men inte assistansen jag har nu. 

Nu är det snart september. Lämplighettest för Milo vilket har vart en stor längtan. Tänk om han får en "underutbildning sele"! 

Oavsett så är jag en stolt matte som har en labrador som larmar innan anfall före sin utbildning, hämtar saker och lugnar mig. 

Ingen aning om någon ser denna bloggen utan Facebook delning men det märker vi! 

Kommer aldrig bli sedd 100% för den jag är..

 Jag hade haft underbara tider då jag har hållit på med skådespel. Jag har satsat på det jag vill och är ute efter. Jag lyckades till och med att utbilda mig på teaterskola i Angered. Vart med i filmer och vart statist. Jag trodde att filmer och serier behövde sådana som jag vilket de gör... 

I filmer finns bara friska människor om det inte handlar om moderna funktionsvariationer, ja det är sant inom skådespel så är även olika funktionsvariationer moderna. Cp-skada är det inte kanske ser man det bara som en svordom istället för ett liv med t.ex. försvagad på högersida, tal-svårigheter och får stå ut med en hel del en vanlig vardag som andra inte kan föreställa sig. 

I scenhögskolan behöver man röst samtidigt som högskolor inom sverige ska vara jämställt. Jag kan göra mig hörd på scen men samtidigt tar det lite extra tid provet brukar vara ungefär ca 3 minuter. Jag kan bli skådespelare utan scenhögskola men "vanligt" folk får jätte lätt statist jobb medan jag har jätte svårt. 

Jag flyttade hem igen på grund utav att det hände saker som inte fick hända på service boenden eller någon stans. Jag tränar bort mina rädslor att det ska hända igen men nu har jag personlig assistans och jag väljer assistenter gör de fel får de inte vara kvar. 

Jag hoppas att jag snart får ett eget igen även om jag älskar mitt lilla hus, jag älskar att vi har trädgård och bättre föräldrar kan man inte ha! 

Milo börjar dock säga att han vill ha mer utrymme, när man inte har en egen bil är det alltid lättare att bo i stan/städer. Kö är det och nu har vi bokat så mycket hundträning vi kan i Viskafors. Jag hoppas att Milo får sele snart så vi kan få vara på mer platser och träna ännu mer. 

Det är inte lätt att hitta rätt bostad när man lever på försäkringskassan och behöver anpassade lägenheter osv men får ingen förtur från de andra som klarar trappsteg, utan parkering till permobil osv. Tur att jag har mitt lilla hus tills allt är klart och redo och jag har bestämt rätt. Går väldigt upp och ner nu jag vill tillbaka till NEVER GIVE UP! Kanske är det bara borta att tag innan operation och så vidare. Jag sitter även och väntar på svar om natten från försäkringskassan. Kanske är det bara ett svar för de medans för mig är det hur mitt liv kommer se ut. 

Jag har inte bloggat på grund av att det känns som att tiktok är mer modernt så där hittar ni mig med "samma namn"

Nu ska jag torka håret sedan godnatt!

Dexter

Dexter

Dexter

En stor saknad av Dexter,

samtidigt stor tacksamhet att jag har Milo,

Älskar er båda!

En hund tar en som den är!

Den meningen är verkligen sann! 

I många människor som man känner så finns det något som man inte vet om. De man känner vill man bara se gott i man vill inte se det negativa. En person som till exempel jag måste öva på se sanningar i människor ibland. Jag har blivit så förvånad så många gånger i mitt liv på personer jag har litat på. Det är så mycket som döljs under ytan.

Därför skriver jag en hund är som den är!

Döljer inga sanningar, visar känslor, säger HEJ, SKA VI LEKA!? De pratar inte så mycket att de behöver en förståelse till känslor till andra. Men det är klart man måste våga ha kvar det man har... 

Önska bara att det fanns mer förståelse här i världen men hur ska man få fram det när människor bara ser det de vill se och inte det som behövs ses. 

Ha en skön eftermiddag nu har jag funderat och kommer förmodligen att fortsätta..