Jag kämpar alltid till dit jag vill!

Hade inte jag haft min kämpar glöd så hade jag inte bott där jag gör nu. 

Jag hade inte heller klarat komvux, sökt till flera olika teaterskolor tills jag kom in i en. 

Jag ska på något sätt komma dit jag vill. Jag är känd för att vara envis det tar jag som väldigt bra komplimang. Med envishet kommer man långt hoppas jag. Om jag kommer till mitt mål kommer vi med funktionsnedsättningar synas mer inte på negativt sätt utan vi kommer vara med i vardagen. 

Just nu är vi i skuggan. 

Politikerna pratar om poliser, miljö och pension alla de ämnena är de med i. Om det inte finns polis kan de bli skjutna, om miljön inte ändras så bor de också på jorden än så länge i alla fall, när de blir gamla ska även de leva på pension. Det de inte behöver leva på så länge de inte blir sjuka är assistans, vård, medicin. 

De bråkar med varandra och berättar vad de andra gör för fel istället för att.

En annan som inte behöver hjälp, stöd eller assistans kan resa när de vill vart de vill. Ja fall de har pengar förstås. Om min stad inte har så tur att jag kan få hjälp av familj, vänner osv måste jag fråga fall jag får ta med mig stöd. Det är lättare om det bara är över dagen. Utanför Sverige det är typ omöjligt! Jag kan inte välja hotell själv för kommuner samarbetar med vissa som kostar multi. 

Samtidigt ser man politiker som reser hit och dit från land till land. Visst det är för arbeten men ska man spara pengar på Hotel, resande m.m. Så finns teams m.m. 

Vad har detta med mitt mål att göra? Jag vill inte säga för mycket men jag tycker att det behövs en sådan som jag dit jag vill komma!