Kan det vara sant?

 Jag och min vän idag kämpade och kämpade för att komma in på min ordinarie "gamla" blogg. Se här vi lyckades ÄNTLIGEN kan jag blogga på den igen. Jag har haft den ända sedan 2011 och jag trodde att jag aldrig mer skulle komma in på den. Nu gör jag det och nu blev jag verkligen mer motiverad att blogga igen. 

Just nu kämpar jag för att komma längre mot mina drömmar och mål. Jag har tagit många trappsteg men det är brant just nu trots det kämpar jag uppåt. Har jag kommit såhär långt så kan jag komma längre! Jag behöver bara visa andra vad det finns för möjligheter och att man måste ibland sluta leta efter alla omöjligheter... 

Jag har tagit många steg som sagt. Jag har gjort saker som folk har trott har vart omöjligt vilket jag har bevisat för de att det har vart möjligt.  

Antingen kan man se mig som cp-skadad, skakande epileptiker som är hjärntrött och orkar ingenting, eller..

Så ser man en person med funktionsvariation som gör saker trots brantare backar och trappor behöver bara ta djupare andetag oftare än många andra. 

Det jobbigaste som har hänt på det senaste är nog att Dexter har blivit pensionär. Han kan inte längre alltid dra upp mig när det är som tyngst. Det är min tur nu att ta hand om fyrfotingen. Ibland är det lätt ibland är det svårare. Folk brukar säga att det är lättare när de är äldre för de är lugna då. Dexter har alltid vart lugn. Han har tagit hand om mig han har skött om mig nu är det jag som ska hålla ögonen öppna så han mår bra! Dagen då jag behöver ta beslutet kommer att komma. Inte idag och förmodligen inte imorgon men en dag. Nu har han diabetes, han fyller 11 den 4/4, han har även något med njuren som vi behöver hålla koll på just nu ser det bra ut men det kan ge urinvägsinfektion och då blir det ut på nätterna för att kissa. Vi var där nyligen då var hans värden bra, idag blev han låg i sin diabetes då fick vi kolla blodmätare på örat och sedan ge dextrosol. Han blir väldigt sällan dålig sedan han fick medicin men idag hände det.. Det gör ont att jag vet att det inte är långt kvar men jag får tänka nu lever han och han är min hjälte kommer alltid vara. 

Mer blogg kommer, så kul! 

Dexter hälsar med en puss!