Man kan blunda men sanningen kommer alltid fram

Jag har några stödassistenter som har vart på min sida idag. Det har vart så skönt medan en annan blundar och glömmer att tänka på hur det skulle vara om hen var i samma situation. Jag sänkte min ångest medicin när jag flytta hit men nu får jag nog börja med sömntabletter jag har haft paus med. Pga stressen hemma och oron. 

Jag vill här ifrån samtidigt som jag är så beroende av stöd.

Jag önska att jag var myndig i mitt hem vilket skulle vara lögn om jag sa det även om det står i papperna.

Stöd kan också bli stress..

Jag har vart med om en hel del ända sedan jag blev av med assistans timmar. 

Allt från skånska bönder som skämtar med mamma istället för hjälpa mig till stöd som jag får polisanmäla.. 

Jag trodde jag skulle få en frihet när jag flytta hemifrån istället är det service bostäder med lögner. De tror att jag inte fattar att allt handlar om pengar "de här jävla pengarna". Pengar är viktigare än att bry sig om att en vikarie är polisanmäld av så kallad brukare som jag heter här "hemma". 

Vi ska gå efter mina mål i livet fast det de gör är att planera så att de kan ha mer tid. Jag är inte dum. De säger annat än vad det står på mina planer. 

Än så länge har jag inte osynliga hot som jag hade i Borås av chefen. Men de gillar inte när jag går till deras chefer och berättar sanningen. De tror att de kan dölja det från en skådespelare sanningen, jag märker när någon vill ändra på mig. 

Vad menar jag med "hemma"? 

Jo, det är andra hand lägenhet. Göteborg äger den. Jag kan inte göra någonting knappt. De förstår inte vad jag menar med att mitt mål är att köpa en lägenhet när jag blir rik. Köpa lägenhet nära en service bostad. Det finns inte i deras normer. En enkel lösning när jag har pengar. Jag får mitt eget men har service bostad nära mig om inte sambo då förstås. Då får jag ännu mindre hjälp då säger kommunen att min sambo ska göra allt.. det är därför jag är singel!

Jag ska gå efter personalens schema jag måste ju acceptera att de har byte av personal precis när man äter frukost innan skolan... 

Okej.. Nu måste jag försöka sova trots ångest av all stress här hemma. Hemma brukar vara lugnet efter stormen i skolan men för mig är skolan mitt lugn och frihet. 

Godnatt på er!

Ångest tillbaks...

Inte bara för skolan. I skolan brukar jag vara lugnare och tänka på annat än den eviga vardagen som alltid finns där. Fullt med press och måsten. Måsten som de kallar för egna val men dom aldrig blir eget val när man har sina behov. Press på mig när det blir mitt uppdrag att nya arbetare ska förstå mitt 27 åriga liv på 2 besök. De sa att de har haft samma personal i massa år på mina 2 år har det vart cirka 5 nya personaler ordinarie då. Sommaren har vi nya varje gång och beredskapen är kaos. 

Det viktigaste är att jag satsar på det jag vill. Fortsätter mot mina mål.

Plus djupa andetag!

Livet kanske är tufft men vinna ska jag!

Nej, nej och nej!

Jag ska acceptera så mycket!

Jag ska godkänna så mycket!

Jag ska stå ut med så mycket!

Jag anpassar mig efter vad de säger...

Jag anpassar mig efter tider! 

Jag anpassar mig efter deras val av vikarier och anställda.

De kan inte se verkligheten. 

De vill inte se verkligheten..

Vissa av de lyssnar och ser bättre än andra men gör ingenting åt det. Eller så kan de inte för det är någon högre upp som bestämmer. De högre upp har mer med ekonomin, ju högre upp vi klättrar desto mer betyder ekonomin än människorna. Ibland lovar de människorna för mycket vilket bara ger svek och opålitlighet.

Just nu är jag ganska långt ner i bestämmandet i mitt egna liv. 

Där jag känner att jag bestämmer är i min studie och mitt skådespel. Jag får vara mig fast ändå någon annan. Glömma all stöd jag är beroende av, bara leva nuet och inte planera för andras skull.

Det var mina tankar just nu. Nu ska jag sova godnatt!

Varför särbehandlas vi?

Hela Sverige har tagit bort munskydd och visir. (Några frivilliga har det men väldigt få

)

Puben är som vanligt,  cafét,  restaurangerna, affärerna, skolan ja så gott som allt förutom vård och omsorg. Det vill säga sjukhus och service bostäder. Jag behöver inget men mina stödassistenter och stödpedagoger behöver när de jobbar med mig och de andra hyresgästerna. Nu behöver de inte längre när de är på basen utan ja brukare som vi kallas för.. Jag är vaccinerad jag tror att alla som jobbar här är det. Ändå ska de fortfarande gömma sina humör, halva ansiktet och få mig att känna mig sjuk när jag kommer hem. Jag har mailat politiker och skrivit att det blir en särbehandling när de gör olika regler. I skolan är covid inte över men hanterbart hemma är munskydd, visir ett måste som om varenda hyresgäst har covid. Svar på mitt mail som förklarade att det var fel att ha det så fick jag bara en förklaring om att det är så... ungefär...

Så trött blir jag.  Politikerna har inga munskydd aha just det de är inte inom vård och omsorg!

God natt!

En dag ska jag visa hen!

En dag ska jag få min hämnd. Hämnd från chefen på service bostaden i Borås. Ni kanske undrar hur jag orkar tänka på det nu? 

Jo, hen har gett mig osynliga ärr från de osynliga hoten jag fick. 

Trots att jag har en bra bostad nu tror hjärnan fortfarande att de kommer ta bort stöd om jag ber om för mkt hjälp. Tänk om min nuvarande chef säger att jag måste flytta för att jag säger till mina stödassistenter att jag behöver mer stöd? De kanske säger till mig att sluta skolan om jag behöver för mycket stöd? Allt det här kommer ifrån chefen i Borås, det sitter kvar. De osynliga hoten att om jag inte klara mig så skulle det bli ett grupp boende. Det har de aldrig ens nämnt i Göteborg, jag är välkommen här.

En dag kommer hen ångra sig. Jag behöver bara komma upp till mitt mål och där ser hen mig i tv:n och ångrar det hen har gjort. Jag ser det framför mig!

Makt eller kärlek?

Politik, pengar, länder och att ha makt över det. Är för vissa viktigare än att ta hand om varandra. Det vill säga familj, kärlek och vänskap. Alla människor är vi olika förstås är det tur men ibland kan man bara inte förstå andra. Medan vi ska sortera sopor för miljön krigar andra med massvis av krigs flyg m.m. 

Alltid har det vart krig i världen men nu börjar det närma sig att vara som andra världskriget. Säkert som många andra tänker jag på barn hur kan man göra såhär mot barn? Eller andra människor över huvudtaget..

Det är någonting man aldrig kommer förstå om man inte är där. 

Det jag kan känna är att jag vill ha fullt med medicin i skåpet! 

Att vara beroende av sådant vid sådana här situationer händer så tänker i alla fall jag på det. Nu är det inte i Sverige och kommer verkligen förhoppningsvis inte hit... men medicin skåpet ska vara så fullt som det går jag var likadan när covid kom. Då var medicin skåpet viktigast! 

Nu ska jag sova jag hoppas att nyheterna är bättre imorgon fast jag inte tror det men hoppas kan man alltid göra. 

Jag tänker på alla fina människor som bor där men också har familj där. 

Kram på er!

Rikedom och makt är ingenting om man jämför med:

kärlek, familj och vänskap!